Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ekens spridning och betydelsen häraf
som ett tidräkningsmoment.
Af
Einar Lönnberg.
et nordligaste ställe i Sverige, där ett flertal
fullt vilda ekar af någorlunda afsevärd storlek
förekommer, är vid Sjuforsarne i Testeboån i
Ockelbo socken af Gästrikland. Men dessutom
omtalar Gunnar Andersson förekomsten af
tvenne ekar å Gullgrufva ägor i Skogs
socken af Hälsingland. Han uttalar1 sin åsikt om dessa på
följande sätt: »Den nordligaste lokalen i vårt land, där man med
säkerhet kan anse eken vild, torde sålunda vara den ofvan
från Skogs s:n i Hälsingland omtalade förekomsten på 61° 11’
n. br. Där är trädet en i utdöende stadd, verklig och
uppenbar relikt.» Samme förf. meddelar också, att i den nära
intill sistnämnda växtplats liggande Stormyren eken finnes fossil
i riklig mängd. Huru långt i norr eken sträckt sin utbredning
under de gynnsammaste klimatiska förhållandena är däremot
ännu ej utrönt genom någon systematisk undersökning af
torf-mossarne i södra Norrland, men sannolikt har den dock
uppträdt ännu något nordligare än nämnda reliktlokal. För detta
talar också det faktum, att enligt benäget meddelande af D:r
L. von Post ek fordom funnits äfven i trakten kring Siljan i
Dalarne, såsom man funnit genom torfmossundersökningar.
1 Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria.
Uppsala 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
