Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKENS SPRIDNING SOM TIDRÄKNINGSMOMENT
223
Vidare är att märka, att åar med ett nordligt lopp, såsom
Lidan och Tidan i Västergötland och Svartån och Stångån i
Östergötland, svårligen kunna antagas ha haft ek växande vid
sina öfre lopp på höglandet tidigare än längre ned. Hela detta
senaste antagande är f. ö. så otroligt och hopkonstrueradt, att
det ej synes finnas någon sannolikhet för att det i
verkligheten kunnat inträffa något sådant. Ett skäl häremot är bl. a.
att ek ej plägar växa på lokaler, som lida af dylika
öfversvämningar. En vattentransport af ollonbärande afbrutna
ekgrenar har också mycket litet eller ingen sannolikhet för sig
liksom öfver hufvud taget all slag spridning af detta trädslag
genom vatten.
Det tredje hufvudslaget af spridning, nämligen med
tillhjälp af djur, kan ske på många olika sätt, som betecknats
med olika termer. Med epizoisk spridning förstås t. ex. när
frön med hår, hakar, borst eller dyl. fastna i djurens päls,
fjädrar o. s. v. och sålunda bortbäras längre eller kortare
stycken. I synnerhet smärre frön kunna också med tillhjälp
af fuktig jord, lera eller dy fastna vid däggdjurs och fåglars
fötter eller kroppsbeklädnad och därefter borttransporteras
stundom lång väg. Men ingen af dessa möjligheter äger
till-lämpning i det fall, som det nu gäller.
Med endozoisk spridning menas, att djuren förtära en
fruktform af något slag och sedan åter afleverera själfva fröen
i grobart tillstånd. Många bär och frukter ätas af såväl
däggdjur som fåglar och de inneslutna kärnorna kunna antingen
passera matsmältningskanalen i dess helhet och sedan i många
fall utföras med exkrementerna i grobart skick eller också
uppkastas de jämte bärens skinn efter någon tid såsom
osmältbara rester, sedan fruktkött och saft tillgodogjorts. I
synnerhet i förra fallet kunna de ifrågavarande växterna spridas
mycket långt. Särskildt då flyttande fåglar förtärt bären, kan
spridningen t. o. m. gå öfver hafvet, såsom då trastar fört
oxeln öfver Östersjön. Det är emellertid att märka, att dylik
spridning endast kan äga rum, då bären förtärts af sådana
djur och fåglar, för hvilka bärköttet utgör födoämnet. I de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
