Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KÄNNEDOMEN OM ÖSTRA KINAS FÁGELFAUNA 257
kan möjligen delvis vara stannfågel. En liten sparf från
Fang-shan-Hsien i provinsen Chihli har orsakat ett visst bryderi,
då den skulle bestämmas, ty den syntes ej öfverensstämma
med beskrifningen af någon känd form. Emellertid torde det
med ganska stor visshet kunna antagas, att det är honan till
den af Witherby år 1913 ganska knapphändigt beskrifna
underarten continentalis af Emberisa yessoensis. Denna sparf
utmärker sig genom sin ringa storlek. Den är t. o m. mindre
än den vi kalla dvärgsparf (E. pusula). Vingen hos föreliggande
exemplar är blott 63 mm. Utseendet är ganska intetsägande
med det vanliga längsfläckiga sparfmönstret på gulgrå
bottenfärg ofvan. Undertill är den nästan hvit med några bruna
streck på sidorna samt med strupen omgifven af ett
svartak-tigt mustaschstreck på hvardera sidan och undertill af några
svarta fläckar på kräfvan. Hanen har däremot svart hufvud
och påminner i viss mån om en säfsparf. Hade den funnits
med i samlingen, hade bestämningen varit vida lättare. E. y.
continentalis har sannolikt sitt sommarhem i Amurlandet och
tillgränsande länder och öfvervintrar i Kina. Af den
tjock-näbbade och långstjärtade Uragus sibiricus lepidus Oust. &
Dav., som tyskarne ganska träffande kalla »Meisengimpel»
( = mesdomherre), finnes ett grått honexemplar.
Fem sädesärlor bilda en vacker serie visande fullständig
öfvergång mellan den gråryggade Motacilla alba baicalensis
Swink. och den svartryggade M. a. leucopsis Gould. Dessa
äro flyttfåglar liksom också den starkt svartfläckiga ostsibiriska
trädpiplärkan, Anthus trivialis maculatus Jerd. och den bleka
centralasiatiska A. spinoletta blakistoni Swinh.
Bland mesarne finnes en palearktisk fågel, som vid första
ögonkastet förefaller så välbekant, men ändå ej är det. Det
är en liten talgoxe, Parus minor Tem. & Schl., som gör skäl
för namnet, ty han är afsevärdt mindre än vår art, och det
olivgröna är inskränkt till ryggens öfversta del, hvarjämte det
gula på kroppens undersida saknas. Denna mes torde ha sin
sydgräns i Kiangsu.
17 — 20133. Fauna o. Flora 1920. Häft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
