Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL KÄNNEDOMEN OM ÖSTRA KINAS FAGELFAUNA 261
uppgifver 445 som minimum. Det synes ej uteslutet, att där
borta i öster finnes en mindre ras. Gould har kallat ett
litet hägerexemplar af orientaliskt ursprung rectirostris och
Clark har kallat en koreansk gråhäger A. c. jouyi, och det
är möjligt att den kinesiska hägern har rätt till endera af
dessa subspeciesnamn, men för den sakens afgörande kräfves
mera material.
Af smärre vadare märkes en skogssnäppa, Totanus
ochro-pus L. på flyttning i Kiangsu och en ostasiatisk strandpipare
Ægialitis placida Gray (ganska lik vår Æ. hiaticola men
med obetydligt gult på näbben). Dessutom finnes ett exemplar
af svartbent strandpipare, Ægialitis alexandrina Lin.
som daterats 29/i 1920 och som sålunda borde vara i
vinterdräkt, men som det oaktadt har det svarta bandet tvärs öfver
pannan, de svarta banden från näbbroten genom ögonen och
de svarta fläckarne på kräfvans sidor alldeles som i
sommardräkt. Däremot saknas sommardräktens rostbrungula färg på
hjässa och bakhufvud, så att dessa delar äro lika med ryggen.
Denna fågel företer alltså flera egendomliga anomalier i sin
dräkt, men de torde vara af individuell natur. Den är på
etiketten signerad <j>, men det torde vara misstag.
Tvenne arter turturdufvor finnas i samlingen. Den ena af
dessa är Turtur orientalis Lath. Den andVa, T. chinensis
Scop, skulle man kunna kalla nackbandsturturdufva, om det ej
vore så långt, ty karakteristiskt för den är det svart- och
hvitspräckliga bandet öfver nacken, som bildas af svarta, i
spetsen klufna fjädrar, hvar och en med två hvita fläckar. En
liten vaktel, Coturnix japonica T. & Schl och präktiga exemplar
af den numera äfven i Europa så välkända ringfasanen,
Phasia-nus torquatos Gml. företräda hönsfåglarne. Af andfåglar finnas
en gräsand och en krickand ej afvikande från våra. En ung
kniphane har en egendomligt sotbrun färg på hufvudet, men
efter ett exemplar vågar man ej döma. Af storskrake, Mergus
merganser, finnas däremot flera exemplar, och de synas alla
ha en mattare brun färg på halsens sido- och frampartier än
våra skrakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
