Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FLYTTFAGELSKATASTROF I MOTALA
2)7
ett samma art. Det sistnämnda var af en kniphona. Man
kan alltså vara berättigad att antaga, att hufvudmängden af
dessa sjöfågelssvärmar bildades af sjöorrar, som voro på
flyttning söderut från sina nordiska häckplatser.
Det är en känd sak, att sjöorrarna flytta i stora skaror
och äfvenledes att de under flykten frambringa ett hvisslande
eller pipande ljud. På grund häraf kallas denna art »Gyvfugl»,
då den höres under det nattliga sträcket genom .Danmark
(»Sortand» då man ser den). Alla dessa stora mängder af
flyttande sjöorrar komma nog ej från de nordliga delarne af
vårt land utan också längre nordost ifrån. Dess utbredning
sträcker sig nämligen ända till Tajmyrhalfön i öster, men den
synes ej besöka öarne i Ishafvet, ty Schaanning fann den ej
på Novaja Semlja.
De exemplar, som hittades i Motala, voro skadade på
mycket olika sätt. Det först uppsända hade slagit emot så
våldsamt, att alla inelfvor utgjordes af en enda blodig massa, så
att könsbestämningen var osäker och på några af de andra
omöjlig. En del hade näbben m. 1. m. bräckt, vingarna brutna
o. s. v. Andra skadades så lindrigt, att de blott förlorade
flygförmågan, och dessa sågos de följande dagarne springa
omkring på gator och esplanaden Ännu den 13/n meddelade
stationsskrifvaren J. Asklund, att en eller annan fanns kvar,
som ej hunnit infångas utan sökte skydd i busksnår o. s. v.
Samme meddelare antager, att ett 30-tal tillvaratagits i Motala,
men denna siffra anses af andra alltför låg. Emellertid
fröjdade sig mången öfver dessa goda stekar, som sålunda kommo
från ofvan lagom till »Marten gås». Alla fåglarne voro
mycket feta. Det till Riksmuseet först uppsända exemplaret vägde
något öfver 13 1ja hekto.
Detta exemplar utmärkte sig äfven genom en alldeles
ovanligt stor näbb. Den mätte nämligen från pannans
fjäder-kant räknadt ej mindre än 52 mm. och hade en bredd af 22
mm. Detta är synnerligen höga tal, isynnerhet med tanke på
att det var en ungfågel och då en gammal hane normalt har
en näbblängd af omkring 47,5-—48 mm. På grund af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
