Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. G. ANDERSSON
Dessa stora roffåglar utgöra ett karakteristiskt inslag i
det mongoliska landskapet. Nästan ständigt, då man rider
fram öfver den undulerande steppen, ser man en eller kanske
flere sitta som vaktposter på toppen af bergkullarna.
Det är ej lätt att gående med gevär i hand komma dem
så nära, att det är utsikt att döda dem med ett hagelskott. Att
smyga sig på dem från baksidan af bergkullen lyckas ej gärna,
enär de oftast höra jägarens steg och lyfta i förtid.
Men vi lärde snart, att de hade vida mindre fruktan för
en ryttare eller en grupp af ryttare än för en fotgängare. Ett
par gånger har jag på försök ridit rakt på örnar, som lyfte
först i sista stund tätt framför hästen, och på detta
förhållande grundade vi ett ganska framgångsrikt sätt att skjuta
dessa fåglar. Om vi redo två eller tre i följe, steg skytten af
sin häst på lagom afstånd, hvarefter hela gruppen gick snedt
ner mot fågeln med skytten gömd bakom hästarna.
Min assistent Liu, som först detta år börjat lära
taxider-mistyrket, men som lofvar att kanske bli den bäste skytten,
red ibland ensam ner på en örn, steg af hästen och sköt med
tygeln om armen.
Det var ej endast mot roffåglarna, som vi brukade denna
list att nalkas ridande. Tranor, ander och flera andra fåglar
förhöllo sig på samma sätt. En dag red Liu ner på en
sittande fågel och förbluffade mig, som från något afstånd åsåg
jakten, genom att ej stiga af hästen utan i stället helt trankilt
skjuta från hästryggen.
»Den första af de ofvan nämnda roffåglarne är
stepp-örnen, Aquila nipalensis Hodgson. Den andre är en stor
vrak, Buteo hemilasius Tem. & Schleg., som är af stort
intresse därigenom, att den varierar så mycket med afseende på
utsträckningen af fjäderklädnaden på tarsens framsida. Ibland
sträcker den sig nämligen ända ned till tårna och ibland
lämnar den större delen af tarsen bar. Den tredje arten är Falco
cherrug Gray, som man ibland på svenska kallar den tatariska
jaktfalken.» (E. L.)
»Örnarne finner man ofta sittande på vakt vid något rått-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
