Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT KORT HÖSTBESÖK PA SÖDRA ÖLAND
25
hela sommaren, ehuru man ej känner till någon häckplats. Ett
rätt långt stycke ut i vattnet låg en flock simmande taflackor.
De hade sålunda börjat infinna sig från sina högnordiska
häckplatser. Vadarne voro redan mestadels försvunna söderut,
men några flockar af kärrsnäppa, Tringa alpina, flögo dock
omkring ännu De visade sig ovanligt skygga för att vara
denna art. Måhända hade de tagit efter kustpiparnes vanor,
ty några få enstaka sådana eller ibland 2—3 tillsammans
funnos äfven där, och stundom sällade de sig också tillsammans
med småsnäpporna. En mindre flock småspof syntes äfven.
På ängen stöttes ett par gånger enkelbeckasiner och vid en
gyttjig bäckrännil sökte två exemplar af den lilla vackra
half-enkla beckasinen sin föda. Vid hafsstranden voro sädesärlor
och ängpiplärkor mycket talrika.
Medan jag stod vid stranden, kom rätt utifrån hafvet en
roffågel flygande. Då jag var orörlig, höll den kurs, så att
den kom inom skotthåll och föll på schäferiängens gräs för
att sedan införlifvas med Riksmuseets samlingar. Det var en
ung sparfhökhona. På kvällen samma dag, då jag satt i en
stenskåre och iakttog fågellifvet kring mig, såg jag också en
blå kärrhökhane komma flygande utifrån hafvet rätt lågt. Han
var synbarligen mycket trött, ty knappt hade han nått land,
förr än han satte sig på första torfva han kom till för att
hvila. På hemvägen genom Ottenbylund lyckades jägaren,
ledd af ett kråkskrik, komma inom håll för och skjuta en ung
dufhökhane i skymningen.
Påföljande dag (5/io), då jag satt på samma ställe i
sten-skåren, hörde jag plötsligen vid 4-tiden på e. m. ett klagoskri
från en spof. När jag vände mina ögon åt det hållet, fann
jag, att han hade goda skäl för sin ängslan, ty han eftersattes
hårdt af en pilgrimsfalk, som kommit utifrån hafvet. Spofven
flög än hit än dit med falken alldeles efter sig, så att jag
väntade jaktens afslutning hvarje ögonblick. Än sköt spofven
upp några meter i luften med falken tätt efter sig, än kastade
han sig ned mot vattnet. Dessa manövrer upprepades flera
gånger, men till slut fann spofven på den lyckliga utvägen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
