Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
E. L.
lägga sig på vattnet. Pilgrimsfalken sköt upp ett stycke i luften
och slog sedan ned öfver spofven för att skrämma honom att
flyga upp. Detta gjordes ett par gånger, men spofven låg
klokt nog kvar, och då uppgaf pilgrimsfalken förföljelsen och
flög mot land. Så snart han kommit till första strandsten
satte han sig där för att hvila. Han gjorde intryck af att
vara ganska trött och säkerligen var det ej den kortvariga
förföljelsen af spofven, som så tagit på hans krafter, utan
säkerligen hade han under dagens lopp tillryggalagt den långa vägen
öfver hafvet. Sålunda hade jag på två dagar fått se, huru
representanter för tre olika roffågelsläkten kommo direkt öfver
hafvet till Ölands södra udde (tre andra observerade arter
hade måhända kommit samma väg) och synes mig däraf framgå
som sannolikt, att ett roffagelssträck går fram dit från andra
sidan Östersjön. Hvar utgångspunkten för detta sträck ligger
låter sig ej så lätt afgöra, men det synes mera sannolikt,
att det är Finland än de Baltiska länderna, ty från dessa
senare skulle en naturligare väg gå längs kusten mot Tyskland
och så vidare.
Samma dag, som jag såg pilgrimsfalken, kom en liten
flock af fem unga taflackor utifrån hafvet. De voro
synbarligen mycket hungriga och begåfvo sig genast i land på ängen
för att beta. Då några dylika just behöfdes för museet, sökte
jag komma inom håll för dem, hvilket ej var förenadt med
några större svårigheter. Visserligen fick jag sedan vada ut
ett godt stycke för att hämta in några af dem, men det är
ganska grundt där och botten fast, så att det gick bra. Efter
denna episod intog jag åter min observationsplats i stenskåren.
Vinden .var visserligen ogynnsam, så att änderna höllo sig
långt från land, men med Zeisskikarens hjälp blef det dock
åtskilligt att se på. Utom de redan nämnda andfågelsarterna
sågos grafänder i smärre flockar. En vigghane glänste så hvit
på sidan, där den låg och solade sig ett stycke ut från land.
Några ejdrar och svärtor, men rätt få, döko efter föda på
grundt vatten, stundom ej djupare än att vattnet öfver dem
sattes i rörelse hela den tid de voro under ytan. Så kom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
