Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafsörnarne vid Vänern-
Af
Rigmor Skiöldebrand.
ångt ute på en i Vänern utskjutande udde
bodde de. Så långt far och farfar kunde
minnas tillbaka, hade de haft sitt tillhåll
därute. Skyddade och ostörda hade de lefvat
där, jagande och fiskande utmed landen. De
betraktades ock af min far och oss alla som
en dyrbar skatt, som vi voro stolta och tacksamma öfver att
äga. Jag minnes väl, med hvilken vördnad vi som små lärde
oss beskåda de väldiga fåglarne, när de på sina stora vingar
kommo seglande öfver fjärden. Fastän det var en daglig syn,
tröttnade vi ej på att med lika stort intresse följa dem, där
de kretsade öfver vikar och vassar, än stigande, än fallande,
eller stillastående för ett ögonblick för att sedan drifva med
vinden och åter med tunga vingslag försvinna i den vida
världen.
Det var en upplefvelse att en gång hvar sommar få gå
med far och mor till örnboet. Tysta smögo vi oss fram, och
jag glömmer ej, hvilken öfverväldigande, nästan till skräck
gränsande känsla, som grep mig, om vi till äfventyrs lyckades
komma dem nära. Oftast fanns det vid dessa besök en unge
eller två i boet, som byggdt af armstjocka, vresiga grenar
utbredde sig i toppen af en mäktig tall. Nedanför boet lågo
allehanda rester af örnarnes jaktbyte, fjäder och ben af dopping
och skrake, gäddskelett, ja kanske ibland äfven lämningar af
3 — 22426. Fauna och Flora 1923. Häft. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
