Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFSÖRNARNE VID VÄNERN
35
ofta på, om det skulle kunna gå att skaffa honom en ny maka,
då det ej tycktes lyckas för honom själf. Halft på skämt,
halft på allvar framställde jag detta förslag för Hofjägmästare
Uhrström och frågade, om han trodde, att Skansen skulle vilja
offra en hafsörnhona att släppa ut. Han omfattade förslaget
med lifligt intresse, och genom hans bemedling erhöll jag af
Intendenten Behm löfte om en örnhona. En dag i slutet af
mars kom en låda med den utlofvade härliga fågeln, och jag
reste med min man till mitt föräldrahem för att mottaga henne.
En stor bur iordninggjordes, i hvilken hon öfverflyttades och
denna bars ut på ön och ställdes alldeles under örnboet, i
hopp om att hon så skulle draga till sig änklingens
uppmärksamhet. Fiskarena erhöllo i uppdrag att under sina dagliga
färder ge akt på, om örnhanen gjorde något närmande. Snart
inrapporterades, att han visat sig i omedelbar närhet af buren.
Han hade alltså lockats dit af hennes skri. Det syntes nu
blott gälla att passa på en lämplig tidpunkt för släppningen.
En vecka senare kom en härlig vårdag, då marssolen strålade
från en molnfri himmel, isen började ge sig i vassarne, rundt
kobbar och stenar blef det mörka ringar och längre ut gingo
Vänerns vågor åter fria. Snart skulle det hvarken bära eller
brista ut till ön. Vi företogo en promenad ditut för att
undersöka förhållandena. Det rådde en obeskrifligt fridfull
stämning därute på den urskogsklädda lilla ön. En sakta susning
drog genom tallarnes kronor, då och då knastrade det i isen
vid hällarne, eljest hördes blott örnhonans rappande vingslag
mot burens nät. Vi gingo längre ut för att spana efter den
gamle enslingen, men där var lika tyst. Intet ljud förrådde
något fågellif. Vi ämnade just vända om, då ett doft brak
hördes från en liten ö strax utanför, och där lyfte örnen på
väldiga vingar från toppen af en vresig tall och sväfvar ut
öfver sjön. Nu var det väl rätta tidpunkten att släppa ut
henne ur buren? Jag skulle just skynda dit — då, hvad var
det? Ånyo ett brak och en än väldigare fågel lyfter ur samma
tall som den förra — några tunga, oviga vingslag och inom
några sekunder seglar en annan örn ut öfver fjärden. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
