Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SÄLLSYNT NATTHAGER
4i
alltså en åldersgradering för hela släktet. Tager man också
hänsyn till, att det till sin dräkt ännu mera strimmiga, alltså
mera ungfågelslika och primitivare släktet Gorsachius är
hemma hufvudsakligen i Sydostasien, skulle man på grund
häraf kunna våga att antaga, att dessa trakter äro det
ursprungliga hemlandet för denna grupp af hägerfåglar. Man
skulle äfven kunna hålla före, att den gemensamma stamformen
till så väl de kanelbruna som de grå natthägrarne haft en
sådan neutral gråbrun färg som t. ex. ./V. magnifica. Denna
färg åstadkommes tydligen genom en blandning af dels ett
svart melàninpigment, dels ett rödgult färgämne. Ur en
sådan gråbrun form kunna lätt nog genom klyfning såväl de
kanelbruna som de grå utvecklas. Om det svarta melaninet
slår fel, uppstår tydligen en fågel, som är rödbrun, där det
rödgula färgämnet är mera koncentreradt, rödgulaktig där det
är tunnare, d. v. s. just som N. caledoniens. Om det däremot
är det rödgula färgämnet, som slår fel, och blott melaninet
utvecklas, så åstadkommer detta senare i lämplig förtunning
eller koncentrering alla de gradationer af grått resp. svart
(med grön metallglans framkallad genom fjäderstrukturen),
som vi finna hos ./V. nycticorax. Sålunda förefinnas alla
sannolikhetsskäl för, att den sällsynta N. magnifica företräder ett
utvecklingsstadium, som står mycket nära det, ur hvilket
såväl de kanelbruna som de grå natthägrarne utgått. De senare
ha tydligen varit de lifskraftigaste, som tagit större delen af
jordklotet i besittning och lämnat blott det
sydostasiatisk-australiska hörnet åt sina kanelbruna släktingar.
Det nämndes ofvan, att det inom fågelvärden ej var
sällsynt eller svårt att finna exempel på, att beständigheten hos
färgdräkten var starkare än vissa morfologiska karaktärer,
såsom fallet Nycticorax och Cancroma. Ett synnerligen
vackert exempel härpå möta vi inom plantanätarnes familj,
Musophagidae. Där finna vi sålunda hos släktena Turacus,
Gal-lirex och Ruvenzorornis ungefär samma färgmönster, d. v. s.
mer eller mindre gröna fåglar med blåglänsande hufva,
blåsvart stjärt och till största delen purpurfärgade handpennor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
