Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S2
EINAR LÖNNBERG
det fanns fyratusen djur på Melvilleön och af dessa dödade
han och hans sällskap omkring fyrahundra till mat». Om
dessa uppgifter kan man säga, att det nog är ganska visst,
att Mr. Storkerson och hans sällskap dödade minst det
uppgifna antalet, men huru han kan med någon slags visshet stå
för den andra uppskattningen, det lämnas därhän. Säkerligen
äro dessa siffror ej för små. Emellertid om vi nu antaga, att
Mr. Storkerson godhetsfullt lämnat omkring 3,600 myskoxar
kvar 1917, så kunna de snart gå all världens väg. Det behöfs
endast att nio lika hungriga sällskap som hans besöka
Melville-ön, så är det slut där också, ty dessa djurs fortplantning
är långsam och dessutom ta äfven vargarne sin tull af dem.
Till Ellesmere land pläga eskimåer hvarje år från
Grönland företaga en jaktfärd och döda då ett antal myskoxar.
Förr i tiden innebar en dylik eskimåjakt ej så stor fara för
dessa djur, men i nutiden ha äfven eskimåerna blifvit försedda
med eldvapen, och då är risken större. Dessa primitiva folk,
indianer så väl som eskimåer, ha ej förvärfvat något begrepp
om hushållning, utan de döda vanligen så mycket de komma
åt af gammal inrotad vana. En annan sak är, att då de
kommit i sold hos hvalfångare eller andra hvita fångstmän
eller pälshandlare, de eggas af begär efter betalning till att
skjuta så många djur som möjligt. Exempel härpå ha redan
ofvan anförts. De på de senare åren ganska talrika
polarexpeditionerna i mer eller mindre vetenskapligt syfte ha äfven
tagit sin ganska tunga tribut af myskoxhjordarne. Trots sina
aflägsna och till synes otillgängliga hemvist äro dessa djur
tydligen ej trygga för människornas förföljelse, som med den
nutida beväpningen är alldeles öfverväldigande. Om jakten på
myskoxe idkas med tillhjälp af hundar ha myskoxarne ej ens
begrepp om att fly. De tro nämligen då, att de anfallas af
vargar och flocka sig samman samt ställa sig i
försvarsställning med kor och kalfvar i midten och hålla på detta sätt stånd,
till dess att den sista blifvit nedskjuten. Men äfven utan hjälp
af hundar är det vanligen ej förenadt med stora svårigheter
att skjuta ett rätt stort antal myskoxar, ty de släppa jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
