Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 OTTO CYRÉN
hon måste alltså tillbringa ungefär nio månader i vinterkvarter
för att under en kort polarsommar med visserligen långa dagar
hämta krafter och hull för en ny lång vintersömn. Dessa båda
nordligaste af alla reptilier kunna vara och äro väl troligen
relikter från en varmare period, men deras prestation och
uthållighet i vår tid är beundransvärd. Söderut blir
vintersömnen allt kortare för att slutligen alldeles upphöra eller
efterträdas af en sommarsömn — där denna årstid blir så het
och torr, att växt- och insektlif af denna orsak upphöra.
I det följande skola vi undersöka, i hvad mån
näringsfrågan och temperaturen eller andra orsaker äro bestämmande
för vintersömnen och dess längd. På hösten inverka de
förstnämnda faktorerna ungefär jämsides, då insektlifvet upphör
med det tilltagande ruskvädret och särskildt nattfrosterna
drifva djuren djupt ned i jorden. På våren återigen är det
framför allt värmen, som lockar fram dem. Och detta kan
ofta ske långt innan det finnes någon föda att få. Men till
dessa två komma ytterligare ett par faktorer, som kanske icke
äro så allmänt kända.
Dels är det den direkta solbestrålningen, dels ett visst
tvång. Ty tvånget, att under en del af året ligga i
vintersömn, d. v. s. i fullständig hvila, har blifvit vana, denna vana
ett behof, »halfva naturen», som man brukar säga. Detta
ständigt återkommande behof har delvis kommit under en instinktiv
reglering, så att vintersömnen hos många reptilier såväl
inledes som afslutas utan att direkt — eller åtminstone icke
vidare kraftigt påtvingas af de förut nämnda faktorerna. Detta
förhållande kan man iakttaga ute i det fria, men naturligtvis
ännu lättare i fångenskap. I mina stora, väl inredda terrarier
kunde jag under åralal1 studera detsamma. Fram i oktober
började det ena djuret efter det andra försvinna i mossan eller
jorden; icke den rikligaste föda, icke det vackraste solsken, ej
heller eldning i rummet, så att temperaturen var densamma
som under sommaren, kunde få upp dem längre. Jag iakttog
detta förhållande med förvåning år efter år, födan och tempe-
1 Iakttagelserna härröra i hufvudsak från Warschau, åren 1906—1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
