Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
OTTO CYRÉN
dessa djur måste regeln att »vägen till hjärtat går genom
magen» tagas med en viss reservation.
Då amfibierna i allmänhet icke äro beroende af
solstrålningen och lättare än reptilierna finna och äfven undvara föda
och således endast af kölden tvingas till vintersömn, kunna
de i fångenskap hållas vakna året om under åratal utan att
taga skada. De kunna också stanna i ett vanligt tempereradt
rum öfver vintern utan att tilldelas någon föda eller åtminstone
med ytterst minimal sådan. Dock anser jag, att en riktig
vintersömn verkar mer stärkande än dylik halfslummer i ett
vanligt boningsrum. Och alldeles särskildt beträffande gäster
från södern, hvilka äro bortskämda med hög sommarvärme.
Men äfven häri förhålla sig de olika arterna olika.
Sydeuropeiska löfgrodor t. ex. stanna uppe i ljuset och solen i ett
inomhusterrarium så länge de få, de krypa icke själfmant ned
i jorden. En korsikansk Discoglossus återigen, som hvarje
kväll kom fram och fick sin mat vid lampljus (Discoglossus
är ett nattdjur liksom Pelobates), tyckte i slutet af oktober,
att det blef för kallt i fönstret, gräfde ned sig och kom ej fram
mer. Hon öfvervintrar nu i källaren för tredje gången. Jag
nämner detta som ett intressant exempel på anpassning;
orangelundarna vid Ajaccio, där hon hörde hemma, ha en
medeltemperatur under vintern på c:a + 13° C, så frågan är, om
hon öfverhufvud taget kände till en vintersömn i sitt hemland.
Men hennes släktingar uppe i bergen göra det säkert.
Hvad som här ofvan är sagdt om grodorna gäller i stort
sett också om stjärtgroddjuren: vattenödlor och salamandrar.
Om de öfvervintrat under jorden eller dåsat igenom vintern
nere i en källa eller brunn, kvickna de till fram på våren och
uppsöka vattnet för fortplantningsbestyren. Dessa gå ofta af
stapeln i de iskalla bergbäckarna, eller i källor, där isen knappt
smält bort från ytan. Man står ofta undrande inför detta fak
tum, att dylika »lidelser» — ty med detta ord får man
sannerligen kalla det som försiggår vid många groddjurs
parningslekar — äro möjliga i denna köld!
Äfven dessa sistnämnda djur kunna hållas inomhus under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
