Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C, 8
OTTO CYRÉN
en verklig vintersömn; de komma fram senast på våren och
draga sig först tillbaka på hösten.
Att amfibierna långa tider kunna uthärda i ett dvalliknande
tillstånd, utan att det gör dem det minsta, är efter hvad som
ofvan sagts rätt naturligt. Några vikttabeller kan jag ej
framvisa i detta fall, då deras kropp eller rättare hud är som en
svamp och deras vikt aldrig konstant. Om också amfibierna
höra till de mest seglifvade ryggradsdjuren, så ha de dock en
sårbar punkt: huden. Denna äger ju viktiga funktioner äfven
hos andra grupper ryggradssdjur, men för ingen grupp utgör
den ett så utomordentligt viktigt organ som för dessa våra
kallblodiga vänner. De fordra mycken fuktighet och äro
betydligt känsliga för torka, som för dem är liktydig med döden.
All fuktighet upptages emellertid genom huden, ingen amfibie
är i stånd att dricka. Men huden är också för amfibierna ett
viktigt andningsorgan, nästan lika viktigt som de fullvuxnas
lungor och svalg. En stor del af respirationen sker sålunda
genom huden, amfibien kväfves lika lätt genom hudens
sättande ur funktion som genom lungornas. Vid vistelse under
vattnet sker andningen endast genom huden, så t. ex.
under hela den långa vintersömnen, då respirationen
visserligen har gått ned till ett minimum. Den starka respirationen
genom huden gör att denna är ytterst känslig; icke blott för
torr luft, som gör att den torkar ihop och således förhindrar
andningen, utan äfven för ogenomträngligt slem, fina
stoftpartiklar (damm), främmande gaser o. d. Några exempel skola
visa detta bättre än långa beskrifningar.
Om mindre amfibier råka komma ut ur sin behållare
inomhus, så gäller det att få fatt i dem så snart som möjligt, ty de
kunna i allmänhet icke lefva länge ute i rummet. Dels är
luften där alldeles för torr, dels — och hvilket är den största
faran — uppsökas de mörkaste ställen under möbler o. d.,
hvarvid deras fuktiga hud drager åt sig hvarje spår af damm
i deras väg, så att hudens alla porer totalt täppas igen och
kväfning hastigt inträder. Hela djuret har förvandlats till en
grå dammklump, som snart torkar ihop till oigenkännlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
