Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPTILIERS OCH AMFIBIERS VINTERSÖMN
69
och obemärkt försvinner bland soporna. Detta senare kan
synas läsaren ganska likgiltigt, men när det gäller stora
sällsyntheter, som man åtminstone skulle ha velat behålla på
sprit, blir förhållandet ett annat. ■—■ Måste man af en eller
annan orsak samla ett större antal lefvande groddjur, bör man
stoppa ned gräs, stora blad, kvistar o. d. i förvaringslådan
eller säcken, så att djuren ej i större antal komma att ligga
tätt på hvarandra. Ty sker detta, bli djuren lätt irriterade
och afsöndra en myckenhet slem, som hindra de bredvid
liggande i deras hudrespiration, hvarigenom de på en kort
stund förmå kväfva hvarandra. — Jag hade varit på en
exkursion i närheten af en tysk badort och fångat en del
amfibier, bl. a. några löfgrodor. Under en siesta framför
badrestaurangen önskade mitt sällskap se fångsten, hvarvid ett
par löfgrodor lyckades hoppa ned på marken. För att tvätta
bort smutsen tog en af närvarande vänligt nog sitt glas med
kolsyradt mineralvatten och sköljde öfver de båda djuren. De
dogo nästan ögonblickligen; tydligen absorberade huden genast
stora mängder kolsyra. — I ett rymligt glaskärl (en syltburk
med c:a 20 cm. diameter) hade jag inrättat ett trefligt terrarium
för ett par löfgrodor. En besökande undrade, hur grodorna
förhölle sig till cigarrök. De komma genast att dyka ned i
vattnet, menade jag, och detta skedde också, när min vän
blåste in rök i burken. De båda grodorna höllo sig stilla på
bottnen. Som jag visste, att nikotin äfven i mycket små
mängder vore ett starkt invärtes gift för åtminstone reptilier, var
jag nog försiktig att blåsa in i burken och ventilera bort
tobaksröken. Men grodorna hade redan fått tillräckligt liksom
i här ofvan relaterade fall, ty när vi efter en kort stund kommo
åter, lågo båda döda på vattenytan.
Af hvad som förut sagts framgår, att amfibierna i än högre
grad än reptilierna fordra tillräcklig fuktighet, ren och frisk
mossa, icke minst i och för öfvervintringen. Mossan får
naturligtvis därför icke drypa af vatten, hvilket är lika farligt
det, då den lätt surnar. Amfibierna äro mycket utsatta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
