Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VARA SVANARTERS FÖREKOMST 85
År 1908 gaf Doc. Sven Ekman en redogörelse i denna
tidskrift för sångsvanens (Cygnus cygnus) utbredning och
häckningsområde i förfluten tid. Sju år senare omtalade Jägm.
E. Wibeck (»Sveriges Natur»), att det sydligaste stället, där
sångsvan då häckade, var i Malmesjaure revir söder om Pite älf.
Därnäst kom en plats, som den nu tyvärr aflidne Jägm.
Rothman kände till vid Muddusjaure i Storbackens revir. Redan
1918 uttalade Wibeck, att det med de förändrade förhållandena
ej var sannolikt, att sångsvanen länge skulle kunna hålla sig
kvar inom det förr af den så omtyckla Sjaunja-myrområdet.
I nutiden torde där ej heller finnas mer än ett par. Jägm.
Sune Hederström har benäget meddelat, att i Gällivare socken
det numera finnes blott ett par ytterligare, och detta lefver
närmare Kalix älf. Om sångsvanens förekomst i öfrigt har
densamme lämnat följande meddelande. I Jukkasjärvi socken
finnes sångsvanen »häckande å myrtrakter inom skogsområdet
norr om Parakka-Svappavare-Jukkasjärvi samt i
lågfjällsom-rådet så väl i Jukkasjärvi som Karesuando socknar.
Dessutom finnes den i Pajala socken. Men det är glest mellan
paren och allt efter som den blir oroad, drager den sig
undan norrut. Den finnes ej på högfjällsmyrarna — förekommer
ej väster om Kiruna eller kring Torne träsk annat än om
vårarna — men har i socknen (Jukkasjärvi) bästa fasta stam
kring Vittangi älf och norr därom.»
På grund af denna nedslående berättelse om sångsvanens
svaga ställning har K. Vetenskapsakademien ingått till Kgl.
Majestät med en underdånig framställning om sångsvanens
fullständiga fridlysning i Lappland, såväl Västerbottens som
Norrbottens län. Denna utsträckning af fridlysningen har begärts,
trots det att sångsvanen försvunnit från förstnämnda län, med
anledning däraf att det skulle kunna tänkas, att arten funne
mera fred där på någon plats än i Norrbotten, och man har
verkligen exempel på, att det händt, att sångsvanar fattat
tycke för vissa nya platser och slagit sig ned där. Detta har
nämligen inträffat på två olika ställen i Skottland under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
