Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM VARA SVANARTERS FÖREKOMST 87
land och består af från bottnen upptagna växtrötter o. d.
Ofta ligger det i någon liten vattengöl i skogen, där tufva
finnes. Endast ett bo har jag hört ligga på en udde i en sjö
(Airijärvi å Vittangi byaskog). Nordligaste bo jag hört
omtalas i Sverige, har varit i Kuotsorijoko, 2 mil nordväst
om Karesuando, men den häckar ej längre där. På svenska
sidan vidtaga högfjällen.»
Att svanen har all anledning att bygga sitt bo, så att det
är kringflutet, men att ej ens detta alltid hjälper, visar följande
iakttagelse, om hvilken Jägm. Hederström skrifver. »Ett bo
som jag I5/e 1920 såg vid Takkojärvi vid Vittangijärvi var
nyss besökt af räfven (igenkänd på bettet i äggen). Han hade
simmat ut till boet cirka 3 meter och burit i land alla äggen
och ätit dem. Ett hade han burit med sig ett hundratal meter,
men sedan länsat».
Sångsvanen lägger vanligen sina ägg omkring den 10 juni,
säger nämnde auktor, men ungarna bli flygfärdiga rätt sent.
Den omständigheten att sångsvanen för att få fred dragit sig
alltmer upp mot fjällens närhet innebär också en fara för
fåglarnas trygga fortplantning, ty säger densamme »de svanar,
som kläcka nära fjällen få ibland ej ungarna flygga innan snön
kommer.»
En af de största farorna för sångsvanens undanträngande
och kanske rent af utrotande ligger i dess stora skygghet och
misstänksamhet, som ju har sin väl grundade orsak i den
oblidkeliga förföljelse, som den i synnerhet förr var utsatt för på
alla möjliga sätt både på häckplatser och under flyttningarna.
Denna skygghet tager sig ej sällan uttryck på sådant sätt, att,
om ett sångsvanpar ser sitt bo upptäckt, återvänder det ej
mera dit. Förr åtminstone hade det all anledning till denna
misstro, men det är ju möjligt, att sederna mildrats något på
senare tid, ehuru man ej har stor fallenhet att hysa alltför
stora förhoppningar därom, då man ser huru en del personer på
rent bolsjevikiskt sätt far fram i våra skärgårdar med gås-,
ejder-och hart när alla slags bon utan att en alltför slapp
lagtillämpning gör något därför. Emellertid skulle det kanske kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
