Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
SMÄRRE MEDDELANDEN
tobis. Tvenne ex. af »hafnål», som i höst fångats i Nordmalings
skärgård, och som nyligen kommit mig tillhanda, ha emellertid
visat sig vara Nerophis ophidian. Den skall där förekomma i
stora stim och ej sällan i riklig mängd fås i strömmingsskötarne,
och säkerligen är den västernorrländska hafnålen likaledes Nerophis.
Detsamma gäller, att döma af beskrifning, den »sjönål», som fiskare
frän Täfteå i. Säfvar omtala såsom stundom erhållen i skötarne.
Äfven vid Löfånger fångas då och då — senast i höst på en gång
4 ex. — en fisk, som otvifvelaktig är Nerophis ophidion men som
där, egendomligt nog, går under namnet »kantnål», detta enligt
meddelande af P. Lundgren i Afvan, densamme som gjort
Ammo-dvtes-fyndet.
Till Ammodytes existerar sålunda f. n. i det kända
utbredningsområdet en vid lucka mellan norra Hälsingland och Löfånger.
Säkerligen finnes den dock längs hela kusten på lämpliga ställen upp till
sistnämnda plats, och då prof. Lönnberg meddelat, att namnet
»hafnål» vid Hälsingland synes användas för såväl den ena som den
andra af de här ifrågavarande arterna, är det tämligen troligt, att
äfven tobis, i den mån den längre norrut för fiskarena är bekant,
går under namnet hafnål.
Fiskeriinstruktören Dav. Hortlander i Piteå har benäget
meddelat, att Ammodytes och Nerophis veterligen aldrig iakttagits i det
norrbottniska kustområdet. Vid Rönnskärs fiskläge, där han sedan
pojkåren deltagit i strömmingsfiske och som vuxen själf drifvit detta
fiske, hafva de aldrig anträffats, och detta ehuru han sedan
sommaren 1913, då han vid Agö fiskläge såg massor af Nerophis, sökt
utforska, om denna fisk äfven vid norrbottenskusten är tillfinnandes.
Med mycken sannolikhet torde sålunda Löfånger kunna
betecknas såsom nordgränsen för Ammodytes tobianus’1
utbredningsområde, och Nerophis, som dock där ej är alltför sällsynt, torde ej
heller gå mycket längre mot norr.
Umeå 27/> 1923. Otto Holm.
Tysk hare i Orsa.
Jägmästaren Gustaf Kolmodin har från Orsa till Riksmuseum
nedskickat rester af en hare, som i början af december 1922
ihjäl-bets af en hund. Dessa rester utgjordes af en del skinnstycken
samt hela svansen. Härigenom ådagalades, såsom äfven meddelaren
ansåg vara fallet, att djuret varit en renblodig tysk hare, och man
måste ge honom rätt, att det var ganska egendomligt, att en hare
af detta slag förirrat sig så låugt mot norr och upp i skogarna, då
så vidt veterligt ingen inplantning af tyska harar ägt rum
nordligare än i södra Dalarna. Jägmästare Kolmodin meddelar vidare:
»Djuret togs upp mellan 1 och 2 km. inne i skogen från närmaste
odlade mark och hade hållit till på en myra. Efter ett kort dref
blef det tyst, och jägaren trodde, att det blifvit en ohjälplig tappt,
särskildt som hunden kom till honom. Han begaf sig på hemväg,
och hunden gick tillbaka för att äta upp haren, som vid senare
undersökning befanns ha sökt skydd under en granrot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
