Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE RASER AF LJUNGPIPARE I SVERIGE IOI
ensstämma med Ölandsexemplaren. De ha intet svart band
öfver roten af öfvernäbben, och det hvita på pannan är
brunaktigt och småfläckigt (äfven hos Ölandsfåglar är det hvita ej
så snöhvitt som hos dem från fjällen). Samma sak gäller om
ögonbrynsbandet, hvarest jämväl en gul ton är tydlig,
liksom fallet är med sidobandet på halsen, hvilket dock hos det
i maj skjutna exemplaret är föga eller ej framträdande utom
i sin nedersta del. På örontäckarne och kindernas fjädrar
framträda de ljusa basaldelarna tydligt. Det hvita på hakan
och strupen har rätt stor utsträckning. Sålunda äro äfven
dessa fåglar tydligen oreop/iilus-\\ka.
Det finnes emellertid förhållanden, som tyda på att
sistnämnda form skulle ha ännu längre utbredning norrut. I
Riksmuseet finnas tvenne ljungpipare från Upland, som förete
rena orø3/>M«s-karaktärer. Den ena af dem är dock skjuten
så sent som i juli och lämnas därför å sido. Den andra är
signerad juni utan närmare datum, men den har sin vårdräkt
med undantag af några få fjädrar på sidorna af bröstet. Den
visar sig öfverensstämma med oreophilus-typen i frånvaron af
svart band öfver näbbroten, brunhvit färg på pannan, gulaktigt
och fläckigt band öfver ögonen och längs halssidorna,
hufvudets sidor ljusspräckliga o. s. v. Tyvärr är det ej närmare
kändt, om denna fågel kommer från någon häckningslokal.
Af det ofvan sagda framgår, att ljungpiparne ej blott på
Öland, utan äfven i östra Sveriges fastlandsprovinser t. o. m.
Upland närmast höra till samma typ som de engelska och danska,
och att de sålunda äro väl skilda från dem, som äro hemma
på våra fjäll. De senare utmärka sig genast genom sina klara
hvita och svarta färger, svart band öfver näbbroten o. s. v.
Sannolikt höra äfven ljungpiparne i södra Sveriges västra
landskap (Västergötland och Bohuslän) till oreophilus-rasen,
men det har ej varit mig möjligt att få bevis därför, ty
Riksmuseet äger olyckligtvis ej något material från dessa
landskap, och mina försök att få låna dylikt ha visat sig fruktlösa.
Af de redan anförda fakta ansåg jag mig i alla fall vara
berättigad att draga den slutsatsen, att den typiska ljungpi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
