Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
EINAR LØNNBERG
paren Charadrius apricarius, såsom man var van att uppfatta
den, var en fjällform och en högnordisk ras, under det att
oreophilus borde betraktas som en låglandsform. Under
sådana förhållanden borde äfven den ljungpipare, som
förekommer på Jäderen, höra till sistnämnda ras, under det att de
ljungpipare, som lefde på de norska fjällen, skulle vara af den
typiska formen. För att få visshet härom skref jag till
Konservator A. Wollebaek i Kristiania, som vänligen efter
undersökning af därvarande museets material svarade och sände
till påseende två exemplar från Jäderen. De öfriga voro enligt
hans mening fullt typiska. Af de sända exemplaren var det
ena skjutet 27/3 och synes vara en hona. Den har intet svart
band öfver näbbroten, ögonbrynsbandet är fläckigt och
fortsättes ej af något hvitt band på halssidorna, hufvudets sidor
äro starkt ljusspräckliga o. s. v. som hos oreophilus. Det
andra ex. är från 15 juni och signerat hane, som otvetydigt
är riktigt. Hos den återfinnas alla de karaktärer, som från
början omtalats för oreophilus, så att den kan utan tvekan
räknas till denna ras. Detta var en mycket intressant sak
att få fastställd, då ju äfven i vissa andra afseenden sydvästra
Norges fauna visar öfverensstämmelser med den britiska.
Ehuru ännu ej all den utredning åstadkommits, som vore
önskvärd, synes det mig sannolikt, att oreophilus-rasen bör
betraktas som sydvästlig och den typiska såsom ostlig resp.
nordostlig. Det är möjligt eller rent af sannolikt att med
afseende på ljungpiparne, liksom fallet är med flera andra fåglar,
som ha att uppvisa en liknande tveklyfning i en västlig och
en ostlig ras, det är istiden som åstadkommit detta resultat.
Under isens längsta framryckning klöfs nämligen
utbredningsområdet för många djurarter i en sydvästlig och en ostlig del.
På grund af den sålunda åstadkomna isoleringen utbildade sig
sedan skilda raser, som efter istidens slut ånyo utbredde sig
och ofta sent omsider mötts.
Det återstår nu slutligen att utreda nomenklaturfrågan för
dessa ljungpipare, ty i och med att vi funnit, att äfven
oreophilus-rasen har hemvist i Sverige, måste utrönas hvilken ras af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
