- Project Runeberg -  Fauna och flora / Adertonde årgången. 1923 /
109

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LANDETS GAMLA STAM AF RATTUS RATTUS (h.) EJ UTROTAD 1 Og

E. Lönnberg (Sveriges ryggradsdjur. 1. Däggdjuren 1914):
»Svarta råttan fanns förr öfver hela landet, men är nu
troligtvis alldeles utrotad af sin bruna släkting. De svarta råttor,
som man på senare tider fått i Sverige, ha vid närmare
undersökning visat sig vara svarta varieteter af den bruna råttan.»

E. Modin (Gamla Tåsjö, 1916): ej iakttagen inom Tåsjö sn,
nordvästligaste Ångermanland. R. norvegicus blott känd från
byn Hoting, där den visade sig i början af 1900-talet;
sedermera utrotad.

Sven Ekman (Djurvärldens utbredningshistoria på
skandinaviska halvön, 1922): »Om den ännu finnes kvar i Sverige är
ovisst,...» Uppgiften om förekomst vid Stockholm 1899 och
Kaggeholm 1906 har visat sig oriktig; ifrågavarande individ
äro svarta ex. av R. norvegicus. Ekman anser, att R. rattus
aldrig funnits i Härjedalen, Jämtland eller nordligare trakter.
Han uppger vidare arten såsom funnen i Ramundeboda kloster
i Närke från 1400-talet och i kulturlager på Björkö i Mälaren.
Den uppgifna åldersbestämningen för det förra fyndet är väl
högst osäker, dels därför att klostret ej omtalas före 1497
(jfr Ramundeboda 2. i Nord. Familjebok 1915), dels därför att
råttor ju lätt gräfva sig ner i äldre lager. T fråga om det
senare fyndet är Stolpe (Öfvers. K. Vet. Akad. förh. 1873,
n:o 5, s. 64), från hvilken uppgiften är hämtad, dock oviss om art
och om den tid, till hvilken resp. benrester hänföra sig.
Björkö-fynden i gemen dateras af Stolpe till åren 700—1050,
samtidigt som han omnämner, att svarta råttan omtalas från
Tyskland först af Albert Magnus, död 1280.

För att klarlägga utbredningen i Norge och Finland torde
följande litteraturutdrag vara tillfyllest.

R. Collett (Norges Pattedyr, 1912) änger, att R. rattus,
hvars gamla stam i Norge nu sannolikt är utgången, tidigare
funnits bl. a. så långt i norr som i Tromsö. Nyinförd har
den visat sig i Bergen, Stavanger och Kristiania.

Mela-Kivirikko (Suomen luurankoiset, 1909): svarta råttan
»finnes endast i inre Finland och försvinner äfven där allt
hvad den hinner. I Tavastland var den på somliga ställen
såsom t. ex. vid Sääksmäki kyrka ännu 1907 den enda arten,
likaledes i de mellersta delarne af Hattula socken, i
Suomus-järvi 1905. Allmän äfven i Lojo, likaledes i Tavastehus ännu
år 1881, men från Tammerfors har den redan försvunnit».

Från Suomusjärvi (Egentliga Finland) har man ej senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1923/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free