Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARIATIONER I TANDUPPSATTNINGEN HOS VIKAREN
117
En af dessa var af rent pathologisk art, i de andra fallen
rörde det sig om öfvertaliga mellantänder eller kindtänder.
För någon tid sedan hade jag nöjet att mottaga från
Byråchefen D:r O. Nordqvist ett antal underkäkar (eller
brottstycken af sådana) af själhundar, för hvilka skottpremier
utbetalats. Bland dessa fanns en afsevärd mängd af
vikarekäkar med stora oregelbundenheter i tanduppsättningen. I
synnerhet en del af dessa äro af så stort allmänt intresse,
att en berättelse om dem i denna tidskrift synes ha fullt fog
för sig.
Innan vi öfvergå till att beskrifva dessa, torde det vara
lämpligt att erinra därom, att den normala tanduppsättningen
hos en vikare liksom hos släktet Phoca i allmänhet utgöres
af 3 framtänder i hvarje käkhalfva upptill och 2 nedtill, bakom
dessa följa, lika ofvan och nedan, 1 hörntand och 5
kindtänder, af hvilka senare den bakersta plägar räknas som äkta
kindtand, de 4 främre som mellantänder. Om man nu
jämför denna tanduppsättning med motsvarande hos landrofdjuren,
så framgår däraf, att hos själhundarne ett par framtänder i
underkäken gått förlorade under utvecklingens gång, och hos
vissa andra själhundsläkten ha framtänderna reducerats än
mera.
Med detta faktum för ögonen är det naturligtvis högeligen
egendomligt att finna, att en ung vikare från Umeå-trakten
varit försedd med ej mindre än 6 väl utvecklade framtänder i
underkäken (fig. 1). På grund af djurets ungdom sitta
framtänderna visserligen litet trångt, men alla äro af lika storlek,
och ingen af dem ger intryck af att vara underkastad
reduktion. På grund af trängseln är den andra framtanden från
midten räknadt (t2) pressad något bakåt ur raden. Detta är
emellertid alldeles i öfverensstämmelse med motsvarande
förhållande t. ex. hos utter, ty där ser man samma tand också
pressad tillbaka ur raden och likadant gestaltar sig saken
hos mårdartade rofdjur i allmänhet och äfven hos viverrider
m. fi. Sålunda kan man säga, att detta förhållande är det,
som plägar råda hos många rofdjur. Äfven hos normala unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
