Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
FAUNA OCH FLORA
då det ligger inklämdt tätt in i vinkeln mellan tvenne höga rotagnar
eller i blockmark är beläget å en mossklädd större sten eller på
annat liknande sätt, men i synnerhet den omständigheten, att
järpen är bland de fåglar, som ligga hårdast på redet. För att finna
ett järpbo, sedan rufningen börjat, fordras nästan att man, så att
säga, måste trampa på fågeln, innan den ger sig i väg.
Den 17 maj 1922 anträffades ett järpbo ett par mil från
Degerfors by i Västerbotten och vilket, då det var beläget strax intill
en gård, särskildt lämpade sig att göra iakttagelser vid. Boet låg
i en rotvinkel på södra sidan af en större gran och innehöll 4 ägg.
Den 22 i samma månad var kullen fullvärpt med g ägg och den
23 började rufningen. Ett ägg hade således troligen värpts hvarje
dag. Kringstående skogsbestånd utgjordes af olikåldrig, växtlig,
tätsluten gran och markbetäckningen var mossor och något bärris.
Innan rufningen började hade fågeln alltid äggen öfvertäckta med
torra björklöf. Huruvida så äfven var fallet, då fågeln under
rufningen frivilligt lämnade redet, blef, ledsamt nog, aldrig tillfälle att
kunna utröna. Under rufningen låg fågeln alltid åt samma håll
med hufvudet utåt från trädet och under senare delen af
rufningstiden låg den så hårdt, att den ej lämnade redet förrän den
vidrördes med handen.
Den 15 juni kläcktes samtliga ägg. Kl. 7 på morgonen låg
fågeln på redet och kunde några kläckningstecken å äggen då ej
iakttagas. Kl. 2 på dagen hade hela familjen gifvit sig i väg och
kunde ej igenfinnas i boets närmaste omgifning. Samtliga
skalhalfvor lågo kvar, men voro ej instuckna i hvarandra.
K. Gram.
En ringmärkt morkulla återfunnen.
Till Riksmuseum har i ett den 20 maj poststämpladt bref
meddelats, att i Kalfsyiks socken af Kronobergs län Hr Nils E. Nilsson
skjutit en morkulla med. Riksmuseets ring »A 353». Denna
morkulla märktes af Redaktör A. Knöppel den 26 maj i fjol under
omständigheter, som fipnas närmare omtalade å sid. 203 af denna
tidskrift för i fjol, vid Àskenäs, Hornsborg. Denna rnorkulla hade
sålunda från sin flyttning återvändt till en plats omkring 5 mil
östligare, än där hon blifvit kläckt...
Ljungpiparen i västra Sverige.
Sedan ofvanstående redogörelse för ljungpiparens former redan
var tryckt, har jag haft nöjet få från Göteborgs Museum låna två
ljungpipare från, västra Sverige. Den ena af dessa är dock skjuten
så sent som den n aug. på Hisingen och är dessutom en hona,
så att dess dräkt torde knappt kunna tjäna som bevismaterial i
föreliggande fråga. Den andra är skjuten i »Göteborgstrakten 14
maj 1881». Det är en hane. Den saknar det svarta bandet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
