Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 EINAR LÖNNBERG
kindtand är också mycket mera finknölig till sin struktur än
hos vanliga björnar.
Af det ofvanstående framgår för det första, att den
subfossila björnen från Snöstorp ej har något med grottbjörnarne
att göra vare sig med den stora typiska spelaeus eller med
deningeri och savini, ty hos alla dessa saknas typiskt alla tre
främsta prämolarerna. De stora molarerna med deras knöliga
tuggyta erinrar däremot om grottbjörns-gruppens. Att döma
efter måttuppgifter i litteraturen har Snötorpsbjörnen t. o. m.
större bakersta kindtand än de björnar, som i Tyskland gå
under namnet deningeri, men mindre än dem som i England
kallas så. De typiska stora grottbjörnarne ha dock ännu
större molarer än Snöstorpsbjörnen.
Vår subfossila björn står på sätt och viss mellan
arctos-gruppen och s/Wa^ws-gruppen, i det den förenar den förras
stora antal af kvarblifvande prämolarer med den senares stora
och finknöliga molarer.
I samband med tändernas betydande storlek i förhållande
till hela käkens längd står också det faktum, att afståndet
mellan hörntanden och den fjärde prämolaren är så kort som
blott 28,5 mm. Hos en nutida björn af lika storlek är samma
afstånd 42 mm. Hos en annan sjunker det visserligen till
35 mm., men under detta mått har jag ej sett det gå hos en
vuxen björn, och sålunda är skillnaden stor äfven med
hänsyn tagen till den individuella variationen. Det kanske också
bör framhållas, att Snöstorpsbjörnen ej varit något ungt djur,
och sålunda är kortheten af afståndet mellan hörntandens och
bakersta prämolarens alveolkanter desto mera märklig.
En annan följd af kindtändernas storlek hos denna
subfossila björn är, att kindtandsraden måst förlängas bakåt på
sådant sätt, att bakersta kindtanden, m3, skjutits bakåt så långt,
att dess bakre del är dold bakom underkäkens uppstigande
gren framus adscendens), då käken betraktas från utsidan.
Något liknande visar sig aldrig, så vidt jag vet, hos vår
vanliga björn och endast hos helt unga grottbjörnar. I detta
afseende visar emellertid den subfossila Snöstorpsbjörnen en in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
