Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’5°
EINAR LÖNNBERG
björn i södra Sverige med mycket stora kindtänder, men eljest
af ungefär samma storlek som stora exemplar af vår vanliga
björn. I öfverensstämmelse med de stora kindtänderna var
äfven tuggmuskulaturen. starkt utvecklad, hvilket stod i
samband med en bred och kraftig underkäk. Denna är t. ex.
bredare än densamma af en nutida svensk björn. Särskildt visar
sig detta på bredden af kronoutskottet, som mätt strax öfver
ledutskottet är 1 ’/a cm. bredare än hos en nutida svensk
björn. Även angularutskottet är på sin undre sida mycket
bredt. Detta allt betyder, att de förnämsta tuggmusklerna
in. masseter och m. temporalis hade mycket stora fästeytor
och sålunda voro synnerligen mäktiga.
En kraftig käkmuskulatur är visserligen nyttig för ett
rofdjur, men äfven för ett djur, som behöfver krossa och
söndermala sin föda. Snöstorpsbjörnens tänder visa, att den
ingalunda var något utprägladt rofdjur, utan t. o. m. i mindre
grad rofdjur än vår vanliga björn, som dock till stor del
lefver af växtämnen. Det synes sålunda antagligt, att
Snöstorps-björnen till öfvervägande grad var vegetarian. Till
benkrossning äro ej dessa tänder tjänliga, småknöliga som de äro. För
benkrossandet äro däremot de i vanliga fall med namnet
roftänder betecknade tänderna tillpassade, hvilka ha sin bästa
utbildning hos hyenor och äfven hos katt- och hunddjur, men
ej eller blott i ringa grad hos björnar, och dessa roftänder
äro ju så olika som möjligt mot de här ifrågavarande
småknöliga kindtänderna. Däremot äro de sistnämnda lämpliga
för söndermosandet af jämförelsevis mjuk växtnäring t. ex.
saftiga örter, blad, bär och dyl. Dessutom äro de mycket
passande för nötknäckning och kärnornas söndermalande,
sedan skalbitarne aflägsnats, och, såsom nedan skall påvisas,
finnes det anledning att antaga, att Snöstorpsbjörnen haft godt
bruk för sina tänder i detta afseende.
Från grottbjörnarne kan en sådan typ som
Snöstorpsbjörnen ej härledas, ty de förra äro redan mera specialiserade,
såsom framgår däraf, att de redan förlorat sina tre främsta
mellantänder eller prämolarer, under det att Snöstorpsbjörnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
