Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
EINAR LÖNNBERG
roffågels, sannolikt då en dufhöks byte, och så fått skulden
för dråpet. Från Tyskland har man iakttagelser om, att vråkar
under vintern, då de sett, att en pilgrimsfalk tagit något
rof, kretsat omkring denne och »generat» honom, så att
han lämnat sitt byte i sticket. Nu skulle det väl vara något
riskabelt för en vrak att göra så med en dufhök, men han
kunde eventuellt ha passat på när höken af någon anledning,
kanske emedan han var mätt, lämnat sitt rof. Jag tror
sålunda ej, att man har rätt att på grund af denna enstaka
iakttagelse tillskrifva vraken det brottet, att ha dödat och
bortfört en tjäderhöna. I hvarje fall skulle han ej ha kunnat flyga
med den hel, utan först sedan större delen varit uppäten,
hvilket just gör det troligare, att denna tjäderhöna, som det
är fråga om, utgjort rester af någon mäktigares måltid.
Däremot är det ju alldeles klart, att vråkarne ej kunna fritagas
från anklagelsen att fånga orr- och tjäderkycklingar, hvilket
är tråkigt nog. Men å andra sidan är det tydligt, att
vråkarne äfven under tiden för ungarnes uppfödande i största
utsträckning såväl mata dessa som äfven själfva mätta sig med
smågnagare, ormar och dylikt.
Sedan ungarna blifvit flygga, ser man vråkarne uppehålla
sig med största förkärlek öfver hyggen i skogen, ängsmarker,
kärr och annan dylik öppen terräng, där de lättast kunna
fånga smågnagare, ormar, grodor o. s. v., men äfven
gräshoppor och andra större insekter m. m. Till och med
daggmaskar vet man ingå i hans diet. Det har vid den tiden, så
vidt jag har mig bekant, aldrig påvisats, att en vrak tagit
matnyttigt vildt. Att detta senare under vinterhalfåret åtminstone
är en sällsynthet, framgår af de förut omnämnda tyska och
danska undersökningarne.
Att man någon gång funnit lämningar t. ex. af tysk hare
i en vraks matsmältningskanal, utgör intet bevis för, att han
själf tagit denna hare. Den kunde ha varit skadskjuten eller
själfdöd eller utgjort lämningar af något annat rofdjurs måltid.
Detsamma kan äfven gälla om de få gånger, då man funnit
rester af större fåglar i en vrak. Rörig omtalar t. ex., att
man någon gång funnit rester af tamdufvor i vråkars kräfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
