Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I<30
SMÄRRE MEDDELANDEN
Skräntärnan i Norrbotten.
Den 10 juli innevarande år var jag i tillfälle att besöka den
förra året af mig upptäckta skräntärnkolonin på Lutskärsgrund i
Kalix skärgård (Se F. o. F. 1922, haft. 4, sid. 186). Antalet
skräntärnor hade ökats betydligt sedan året förut och utgjorde nu mer
än 20 par. 21 reden med 2—3 ägg eller ungar iakttogos. Äggen
i olika stadier av rufning, från nylagda uppåt, 8 ungar voro kläckta.
Redena lågo i år dels på sand-, dels på stenmark. I och i
närheten af redena funnos talrika uppstötta fiskben och fjäll,
antingen hela bollar eller spridda lämningar. Svalgben af mört och
fjäll af abborre bestämbara.
Utom skräntärnor funnos vid skäret ett par sillmåsar och ett
stort antal (minst dubbelt så många som skräntärnorna) vanliga
fisktärnor. Egendomligt nog funnos af dessa endast enstaka ägg
(på ett ställe två tillsammans), en del skadade eller förstörda.
Några af äggen voro nylagda. Endast en unge (död) hittades. På
ett några kilometer aflägset skär hade fisktärnorna reden med tre
starkt rufvade ägg.
Luleå den 2l/i 1923.
Ossian Olofsson.
Kråksvärmar i timotejfälten.
Kråkan som individ är ingen vidare sympatisk fågel och
förekommer hon »en masse», är hon ännu mindre tilltalande och kan
då åstadkomma både förargelse och skada.
Man kan säga, att hon bland fåglarna är allätare — ty det
finns väl knappt något, vare sig färskt eller skämdt, som kråkan
ratar, från färska ägg och nykläckta fågelungar till ruttet affall på
afskrädeshögarna.
Hon är ju heller ej någon persona gråta hos oss människor,
och man gör också hvad man kan för att hålla hennes förökning
inom snäfva gränser.
Oaktadt alla sträfvanden i sistnämnda riktning, synes
kråk-svärmarna det ena året lika stora och talrika som det andra,
beroende kanske på, att kråkorna invandra och komma strykande från
andra orter, hvadan sålunda alla icke äro hemfödingar i de trakter
de hemsöka.
Att emellertid dessa för oss mindre sympatiska fåglar ha sin
mission att fylla i naturens stora hushållning, vill väl knappast
någon förneka, och man måste nog erkänna, att de i vissa
afseenden göra en ej obetydlig nytta t. ex. som renhållningshjon, som
skyddspolis för en del fåglar mot hök andra roffåglar; dessutom
utöfva kråkorna en viss välgörenhet — skulle man nästan kunna
säga — ty de befria sjuka och klena eller på något vis sårade
djur från lifvet och därmed från vidare lidanden. Detta visserligen
icke af barmhärtighet eller medkänsla för den lidande, utan för
att tillfredsställa sin egen bestialiska natur. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
