Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iQ4
ERIK ROSENBERG
hastigheten uppfattade jag den hvita fläcken vid stjärtroten:
alltså blå kärrhök. Jag förmodade, att det var en yngre fågel,
de föregående åren hade här nämligen endast häckat ett par
i denna vass, och den gamla kärrhökhonan satt fortfarande
kvar på sin påle. Jag tog märke på nedslaget och vadade ut.
Både länge och väl fick jag traska omkring i den besvärliga
fjolårsvassen, där förfjolsvassen bildade metertjockt lager på
bottnen — årsvassen lyste ännu med sin frånvaro — men
plötsligt lyfte kärrhöken på två à tre stegs afstånd.
Med häpnad såg jag, att det ej var, som jag trott, Circus
cyaneus utan Circus pygargus, därom vittnade den smäckra
kroppen och de långa, spetsiga vingarna. Hos den förra arten
är fjärde, hos den senare däremot den tredje handpennan
längst, hvilket är det absolut säkra kännemärket på
honfåglarna i naturen. Det ger dem väsentligt olika flygbilder.
Boet, som uteslutande var byggdt af starrgräs med inblandning
af smärre rörpipor, låg i en fördjupning i det mäktiga lagret
af förfjolsvass och var på alla sidor omgifvet af höga,
jämförelsevis glesa fjolårsrör. Det innehöll fyra gråhvita rundade
ägg, märkbart mindre än blå kärrhökens. Honan seglade
under tiden oupphörligt skrikande sitt »tjitt-itt-itt-itt» högt uppe
i luften på samma sätt som den bruna kärrhöken (Circus
æruginosus), men i motsats till den blå kärrhöken, som alltid
angriper fridstöraren på det häftigaste. På honans skrik
tillkallades snart hanen, som, skrikande sitt »tjeck-eck-eck-eck»,
höll sig på ännu större höjd än honan. Utom på flygbilden
skiljes han lätt från blå kärrhökhannen genom armpennornas
två svarta ränder och den tvärbandade stjärten.
För att honan så snart som möjligt skulle få återvända
till äggen, skyndade jag genast därifrån, glad i hågen, ty det
är inte ofta, som den svenska fågelfaunan riktas med en ny
art, allra minst med en så intressant, vacker och elegant
fågel som den mindre kärrhöken. Jag erinrade mig nu, att
jag sett denna fågel en gång förut, nämligen i juni 1920 på
Mosjön. Då kom en blå kärrhök flygande över ängarna i
sällskap med en annan smärtare, mera spetsvingad och mörkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
