Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINDRE KÄRRHÖKEN HÄCKFÅGEL I KVISMAREN 1Q5
färgad roffågel, som jag bestämde till Circus pygargus J1,
hvilket jag i bref meddelade lektor S. Blomqvist; då jag trots
ifrigt sökande aldrig återsåg fågeln, tog jag emellertid
uppgiften tillbaka, och så föll den saken i glömska. Nu vet jag
dock, att jag inte såg fel. Eljest häckar den mindre
kärrhöken i Mellaneuropa, nordligast på Jutska heden, dit han
invandrat på de senaste årtiondena, och blott några få unga
fåglar ha förirrrat sig på höstflyttningen och skjutits i Skåne
för längesedan. Att döma efter uppgifterna från Danmark,
där det första exemplaret sköts 1892, befinner sig arten i
expansion, men från Limfjordstrakten till Kvismaren i Nerike
är dock ett långt steg. Antagligen har fågeln, som säges vara
rätt sällskaplig inbördes, gjort de blå kärrhökarna sällskap
på vårflyttningen, eljest vore det ju egendomligt, att han
hittat just till Kvismaren — den mest idealiska terräng för
kärrhökarna i hela landet. Därpå tyder också den
egendomlighet, jag ofta varit i tillfälle att iakttaga, nämligen att dessa
fåglar, då de träffas på sina jaktfärder, gärna följas åt långa
stycken samt sist men icke minst det faktum, att de mindre
kärrhökarna redde sitt bo på blott ett stenkasts afstånd från
de blå kärrhökarnas, som då, efter kläckningen att döma,
innehöll halfrufvade ägg, och detta trots att ett otal lämpliga
och fredligare häckplatser stodo till förfogande. Att de blå
kärrhökarna — särskildt hannarna — göra hvarandra
sällskap under flyttningen, har jag ofta iakttagit, men sina bon
reda de så långt ifrån hvarandra som möjligt.
För att titta på de mindre kärrhökarna litet närmare
gjorde jag mig ett gömsle i ett tätt videsnår och dref ned en
påle i ängen utanför. Länge hade jag ej legat gömd där,
förrän jag hörde ett smackande »tjack» — förvillande likt
ekorrens —■ och så kom hannen med sammandragna vingar
som en pil uppifrån luften, och bromsade först då han nästan
snuddade vid rörvipporna. Smackande flög han af och an
öfver vassen, stannade för hvarje lof ett ögonblick öfver boet
och sträckte ned benen för att visa honan sorken, som
dinglade i klorna. Efter en stund lyfte honan och följde hannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
