Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINNAS VISENTER I NORRA PERSIEN? 203
räddade rymlingar skulle kunna finna någon långvarig fristad
någonstädes under nu rådande förhållanden. Utan tvifvel
skulle de inom kort falla offer för tjufskyttar.
I Kaukasus är det naturligtvis slut med visenter. Det
berättas, att sovjettrupper anställde drefjakter i stor skala 1918
—19 och t. o. m. därvid använde maskingevär. Det var utan
tvifvel desto mera angenämt för vederbörande att göra detta,
som djuren förut stått under beskydd af en storfurste. Den
visent-stam, som fanns i Kaukasus, var ej identisk med den i
Littauen, utan företrädde en annan ras, som i vissa afseenden
visade överensstämmelse med den amerikanska bisonoxen.
Huru som helst är dess historia nu slut. En rörelse har
emellertid nu igångsatts för att söka bevara och förkofra de rester,
som finnas af visenterna i Gamla världen, och därvid bör
Sverige också i sin mån bidraga, då vi äro lyckliga nog att
på Skansen i Stockholm ha en mycket vacker och lofvande
stamtrupp på åtta djur.
En census, som Priemel, direktör för den zoologiska
trädgården i Frankfurt a. M., företagit, gaf vid handen, att den
15 okt. 1922 funnos i Europa sammanlagdt 56 visenter, däraf
27 af han- och 29 af honkön. En del af dessa äro dock ej
fortplantningsdugliga. 1 alla fall finnas dock utan tvivel
möjligheter, att af det befintliga materialet åter få upp en
visent-stam. Till denna sak torde vara lämpligt att återkomma vid
ett annat tillfälle.
Samtidigt med att Priemel i sin ofvan citerade uppsats
konstaterar, att visenterna i Europa ej längre finnas kvar i
vildt tillstånd, lämnar han ett meddelande, som förefaller ganska
förvånansvärdt, nämligen att det sannolikt dock skulle finnas
en plats i Asien, där dylika djur ännu lefde kvar. Berättelsen
härom härleder sig från en jaktmålare Peter Paschen från
Tessin i Mecklenburg. Denne vistades för särskildt
ändamål under kriget i Persien, och han uppgifver, »att i
provinserna Gilan och Mazanderan han upprepade gånger sett
horn och hudar af nyskjutna visenter och att det bekräftats
för honom af pålitliga sagesmän, ej blott att detta villebråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
