Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 r 2
E. L.
något exemplar, som varit så roströdt, som det af F. von
Wright afbildade, men från Hälsingfors zool. museum har jag
haft till låns exemplar af ungefär samma utseende. Då jag
ännu ej haft tillfälle att se så många svenska gamla exemplar,
är det dock möjligt, att lika roströda skola kunna förekomma
hos oss. I Finland synes blott denna vràkform finnas. Af
12 hitlånade exemplar, utvalda för att representera olika
färgtyper, från Finland var det blott ett, om hvilket man skulle
kunna känna sig tveksam.
Den ryska vraken flyttar öfver södra Sverige om hösten,
och då passera ej blott sådana, som komma från de norra
delarne af vårt land, utan det torde äfven komma en del
finska exemplar och stöta till där. Detta framgår däraf, att vi
ha erhållit från Ölands södra udde ett par exemplar, som böra
hänföras till Buteo inter me dius, och då, som förut här
omtalats (se ofvan p. 25), åtskilliga andra roffåglar komma till
Ölands södra udde öfver hafvet från nordost, är det nog
sannolikt, att vråkarne taga samma väg. Om flyttningen genom
Sverige ha vi genom Jägm. Hollanders ringmärkningar fått
en del upplysningar. Tyvärr har dock ännu ej någon
ring-märkt rysk ormvråk från Sverige blifvit återfunnen utanför
vårt land, så att vi kunna ej säga, om den företager så
vidlyftiga flyttningar söderut som Buteo vulpinus. Skulle så vara
förhållandet, ligger däri en stor biologisk olikhet mot den
vanliga ormvråken från vårt land, om hvilken vi genom
ringmärkningar fått utrönt, att den ej flyttar längre än till västra
Tyskland och tillgränsande länder.
Till de förut i denna tidskrift meddelade underrättelserna
om den ryska ormvråkens biologi (se bl. a. Hollander^
uppsats i föreg. årg. p. 220) kan jag f. t. ej göra något annat
till-lägg, än att tvenne exemplar från Västerbotten, som
undersökts denna höst, hade mättat sig med skogssorkar, Euotomys
glareola, med hvilka de voro ganska fullproppade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
