Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
EINAR LÖNNBERG
förstå, att med en mängd dylika marodörer alltid medförande
bössor rundt kring en ö fågellifvet skall fara mycket illa. De
börja sin »jakt» redan tidigt på sommaren och skjuta då unga
rödbenor och andra vadare, som säljas knippvis. Andungarne
bli också deras byte, innan de äro vuxna o. s. v. För öfrigt
skjuta de på allt möjligt, som rör sig, utan hänsyn. Bönderna,
som ega ön, äro visserligen missbelåtna med dessa
förhållanden, men säga sig ej kunna göra något för deras afstyrande.
Fyra af de sju åborna voro villiga att gå med på en
fridlysning af fågellifvet på Utlängan, men de tre öfriga vågade ej,
ty de sade sig vara alltför beroende af fiskarbefolkningen,
bland hvilken tjufskyttarne äro att söka. Det finnes ingen
hamn på ön, och bönderna måste därför anlita fiskarne, om
de behöfva komma i land för vare sig det ena eller det andra
ärendet. De frukta sålunda, att, om de skulle vara med om
att hindra tjufskytte, de skulle bli utsatta för allehanda
trakasserier. Jaktlagarnes efterlefnad är ju föremål för så liten
omsorg här i landet, att det nog är fara värdt, att Utlängans
bönder i viss mån hysa berättigad fruktan i detta fall.
Under tiden förödes fågellifvet än ytterligare på denna ö,
som måhända har de bästa förutsättningar i länets hela
skärgård för att vara en fristad för sjö- och strandfåglar. Skulle
ej bland länets invånare kunna upparbetas en så kraftig
stämning mot tjufskyttar och okynnes sköflare i naturen, såsom
här redan skett i landssocknarne, att det sattes en gräns för
dessas framfart äfven i skärgården?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
