Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 22 EINAR LÖNNBERG
Han berättar vidare, att den bygger sig ett flytande bo i själfva
hafsvattnet, dock i hafvets inre vikar, och att den rufvar sina
ägg i detta flytande bo, »såsom Rud. Hast underrättat mig».
Denne Barthold Rudolf Hast varfrån Vasa (f. 1724, d. 1784).
Han kom till Uppsala för att studera 1744 samt promoverades
där 1747, hvarefter han återvände till sin fädernestad och
verkade med utmärkt nit och duglighet som provinsialläkare i
Österbotten till sin död. Det är tydligen genom denne, som
Linné fått sina mera ingående underrättelser om
Svarthakedoppingen, som han sedan 1758 gav namnet -»Colymbus
auritus». Vid sistnämnda tid hade Linné fått reda på, att
Svarthakedoppingen förekom ej blott i nordliga Europa, utan äfven
i nordliga Amerika. Om dess förekomst i Sverige har han
dock intet tillägg, och uppgiften i andra upplagan af »Fauna
Svecica», att den i Västerbotten kallas »Skraenlom», torde väl
knappt hänföra sig till denna art.
På grund af hvad sålunda framhållits, torde man kunna
anse, att »terra typica» för Svarthakedoppingen ej är Sverige
(med nuvarande gränser), utan Österbotten.
I senare svensk ornithologi yppade sig till en början, t. ex.
hos Sven Nilsson, en viss sammanblandning af denna art och
P. nigricollis med afseende på uppgifterna om utbredningen.
A. E. Holmgren inskränker sig till att uppgifva, att
Svarthakedoppingen är »temligen sällsynt, men förekommer här och
hvar i hela landet». Detta kan gifvetvis ej sägas annat än
på sin höjd om tillfälliga fynd, men ingalunda om fågelns
häckningsområde. På senare tid torde man i allmänhet bäst
känt till Svarthakedoppingens häckplatser på Öland och
Gotland, så att arten därigenom för mången framstod såsom
relativt sydlig till sin utbredning. Detta är naturligtvis ej fallet^
och på en del andra ställen än de nämnda ser det nästan ut,
som om den skulle infunnit sig på senare tid. S. Ekman
omtalar en fyndort norr om Kalmar, men det är obekant, huru
länge den varit hemvist för denna dopping.
Till Tåkern synes den ha kommit rätt sent, ty när
Engholm 1897 gaf ut sitt arbete om fågellifvet i nämnda sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
