Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄRPLOCKERSKAN OCH ÄLGEN
22g
en skrifvelse, daterad d. 28 november, lämnade så fröken S.
en utförligare beskrifning öfver sammanträffandet med älgen,
som hon hade glädjen att rädda. Under december och januari
månader fick jag dessutom en del frågor besvarade — allt
med största beredvillighet och noggrannhet. I sammanträngd
form återgifvas här de uppgifter utöfver tidningsnotisen, hvilka
synas mig anmärkningsvärda; i några fall äro de nya
uppgifterna något olika motsvarande i notisen.
Älgen hade kört ner vänstra frambenet ända till knäet i
en trång bergrämna, och fastklämdes benet dessutom af en
tung sten. Det andra frambenet låg, när djuret påträffades, i
sin nedre del sträckt utefter marken och kunde i det hela ej
röras; högre upp stödde djuret på denna sida mot en tufva.
Djuret slängde af och an med hufvudet. När det såg sig
upptäckt, kastade det sig, från att förut ha stått på sina bakben,
omedelbart ner med bakdelen, och sedan skedde växelvis
bakdelens uppresande och nedläggande, allt under tydlig oro;
intet läte hördes. Efter något tilltal syntes älgen lugna sig.
Fröken S., till en början troende att det var en ren, som
hon hade framför sig, var dock rädd för att söka frigöra
djuret, hvarför hon aflägsnade sig några steg. Djuret lät då höra
ett kvidande läte, hvarefter hon ånyo närmade sig detsamma.
Hon aflägsnade sig emellertid ännu en gång, och följden blef
den samma. När hon en tredje gång aflägsnade sig i tanke
på att gå efter hjälp, hvarvid hon redan börjat bryta kvistar
i träden för att kunna hitta tillbaka, »gaf djuret ifrån sig ett
tjutande läte, så att det gaf eko i skogen». Efter att ha
öfvervunnit sin rädsla närmade hon sig nu djuret och försökte
lyfta stenen från dess ben. Till en början höll djuret sitt
hufvud hindrande i vägen, men till sist fick hon ett godt tag och
kunde med yttersta uppbjudandet af sina svaga krafter lyfta
stenen åt sidan. Under låg en mindre sten, men innan försök
att aflägsna denna hann göras, reste sig djuret, som föreföll
oroligt, fullständigt upp trots denna sten — allt under det
att fröken S. tog några steg tillbaka. Emellertid föll det strax
omkull, låg så en stund, men arbetade sig så småningom åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
