Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
GREFVE O. VON ZEDLITZ
komma nu till en större öppen plats, där hundradevis af
sothöns, som vi öfverraskat, plaskande och slående med vingarna
rusa bort under gälla varningsskrik, och ett antal doppingar
försvinna hals öfver hufvud i vattnet. I en tämligen gles
säf-rugge finna vi på ett område af några få kvadratmeter ett
halft dussin bon af smådopping, som här häckar i koloni.
Kullarne bestå af 4—6 ägg, som helt ordentligt äro
öfvertäckta med vattenväxter, under hvilka en fuktig men rätt
intensiv värme utvecklas, så att fåglarne ej behöfva besvära sig
mycket med att rufva. Åter glider båten ut i öppet vatten.
Lysande hvita kohägrar, Bubulcus, flyga förbi. På en hög
hopsvämmade vattenväxter stå två gulhvita rallhägrar, Ardeola
ralloides, och stirra alldeles orädda och med filosofiskt lugn i
vattnet. En enstaka buske på en liten holme tjänar flera
natthägrar, Nycticorax, som hviloplats; med indraget hufvud och de
långa prydnadsfjädrarne nedhängande på ryggen sitta de så
orörliga, som voro de en målad dekoration. En snöhvit
silkes-häger, Egretta garzetta, visar sig däremot rätt skygg. Den
stackaren vet, att man ej får tro människorna om godt.
För att låta min båtman få en hvilostund och själf kunna
med mera ro göra mina iakttagelser låter jag skjuta in
farkosten i en framskjutande udde af vass-skogen, hvarest
växtligheten är så yppig och tät, att vi själfva äro väl gömda, men
ha litet utsikt åt tre håll. Mycket snart visa sig åter för
våra ögon invånarne i denna sumpiga vildmark, hvilka skrämda
skingrades åt olika håll, då vi närmade oss. En grönfotad
sumphöna paddlar fram mellan växterna nickande i takt med
rodden, så att den röda pannskölden lyser. De oundvikliga
sothönsen föra i oräknelig mängd sitt vanliga oväsen, träta
och jaga hvarandra omkring. Plötsligen dyka upp midt bland
dem några underliga varelser. Det är tydligen andfåglar, men
näbben är vid roten starkt ansvälld och stjärten hålles rätt i
vädret, då de simma, och den består af styfva, spetsiga
fjädrar, som något påminna om en skarfstjärt i förminskad
upplaga, ty hela anden är mindre än vår gräsand. Fjäderdräkten
har en egendomlig lysande brun färg med tydlig silkesglans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
