- Project Runeberg -  Fauna och flora / Adertonde årgången. 1923 /
256

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

C. WIMAN

glömde för angelägnare göromål för tillfället bort hela saken,
tills jag i höstas vid en i anslutning till Paläontologische
Gesellschafts sammanträde i Wien anordnad exkursion till
grottbjörnsgrottan vid Mixnitz i Steiermark fick tillfälle att själf
se en väldig aflagring af fossil läderlappspillning eller
chirop-terit, såsom det vetenskapliga namnet numera lyder.

Läderlappar kunna i sina tillhåll förekomma i hundra- och
tusental, tofta i klumpar på 10, 20 och 30 stycken häktade i
hvarandra såsom en bisvärm. Om man jämte denna
anrikning af läderlappar på en fläck tager i betraktande deras goda
aptit, så kan man förstå, att en chiropteritbildning bör kunna
blifva ganska storartad.

Om vi taga våra egna läderlappar såsom exempel, så
uppgifves en långörad läderlapp, Plecötus, äta en vanlig
husfluga i minuten. Stora fladdermusen, Nyctalus, lär på en
timme kunna sätta i sig 12 stora ollonborrar. Det är ju
ungefär som om en människa på samma tidsenhet skulle
förtära lika många icke allt för små helstekta grisar.

Så dyrt ställer det sig tydligen att flyga med en
läderlapps ofullkomliga apparat. Naturligtvis måste också en del
läggas på hullet till vintern. Några bladnosar, som jag i slutet
af september kände på, voro redan då smällfeta och kändes
som hårda talgklumpar.

Hur pass stor en läderlappskoloni kan vara äfven i ett
tempereradt klimat, får man en föreställning om genom följande
notis angående dvärgfladdermusen. Gymnasiet i Elberfeld i
Rhenlandet hade fått ferier, och klassrummen hade blifvit
rengjorda och skurade. Dagen därpå, det var den 11 sept. 1874,
kommo vaktmästaren och hans fru in i ett klassrum, där en
egendomlig lukt slog dem till mötes. Färsk chiropterit tuktar
nämligen som riktigt god gammal ost. De upptäckte genast
orsaken till lukten. Det hängde läderlapppar överallt, på
dörrfoder och tafvelramar, på schemat, på gasrör och lampor, på
svarta taflan o. s. v. Pulpeter och bänkar voro i kanten
garnerade med läderlappar. De hängde dels enstaka dels i rader
och klumpar. Bakom en tafla sutto 53 stycken. Det tog två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 23:06:18 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1923/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free