Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
EINAR LÖNNBERG
och V. Shansi (S.) samt å den andra sådana från Anhui och
Fukien (A.) äro väl skilda. Desenare sydliga äro naturligtvis af
rasen sericea. Den nordkinesiska skatrasen, som jag vill kalla
Pica p. anderssoni n. subsp., igenkännes på den starka gröna
glansen på stjärten (mera stålblå hos sericea) och den rätt
väl utvecklade, ehuru matta kromgröna glansen på hufvud och
mantelfjädrar. Armpennorna ha stark blå glans, men något
gående mot grönt. Sålunda äro de yttre armpennorna
ungefär mörkt påfågelsblå (»Peacock blue») och de innersta än mer
grönblå, under det att hos sericea de yttre äro berlinerblå, de
inre endast föga grönaktigt blå. Det ljusa bandet öfver
bakryggen är hos den nya rasen föga utveckladt och blandadt
med svart, så att det ser grått ut och för resten är det
öfvertäckt af de svarta ryggfjädrarne, men hos sericea är det hvitt
och synligt. Vingtäckarne äro hos den nya rasen grönglänsande
utan något blått. Vinglängden är omkring 198 mm., hvilket
torde vara något under medelstorleken för P. p. sericea, dock
innebär detta ej någon så stor olikhet som den, som gör sig
gällande med afseende på näbbens och fötternas dimensioner.
Näbben är nämligen kort 30—33 mm. (mot 35—37 mm. hos
sericea). Tarserna äro mycket spensliga, hvilket särskildt
framstår vid jämförelse med sericea-exemplar. Den sydkinesiska
skatan har nämligen stora och grofva fötter, såsom äfven
Hartert framhållit.
Jag tager mig nöjet dedicera denna väl karakteriserade
skata åt Professor J. G. Andersson, som riktat Riksmuseet
med stora och värdefulla samlingar från olika delar af det
stora kinesiska riket. Sannolikt tillhöra de unga skator, som
■ Professor Andersson sköt vid Tjaggan Obo i södra Mongoliet,
som förut omtalats i denna årgång (se sid. 13) denna samma
ras, ehuru de voro för unga att kunna bestämmas med full
säkerhet.
Det är emellertid ej blott de vanliga skatorna, som äro
olika i norra och södra Kina, utan samma sak visar sig vara
fallet äfven med de vackra rödnäbbade blåskatorna Urocissa,
som omtalas i denna tidskrift för 1920 (sid. 255—6). Om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
