Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 66
EINAR LÖNNBERG
När nu i den sista sändningen ett par nötskrikor kommo
från Tsun Hua Hsien i provinsen Chihli, blef jag gladt
öfverraskad att finna, att dessa voro af ett helt annat slag än de vi fått
förut. Visserligen var det intet nytt för vetenskapen, ty
formen i fråga hade t. o. ni. två gånger begåfvats med namn
och kallats pekingensis 1905 af Reichenow samt diaphorus
1914 af La Touche. Men vi hade den ej förut och dessutom
är den af mycket stort intresse, emedan den så att säga utgör
en förbindelseled af mest intressanta slag mellan den nyss
omtalade bispecularis-gruppen och de sibiriska nötskrikorna
af brandti-gruppen. Den senare är karakteriserad däraf, att
den har ryggen tydligt mera grå än hufvudet, som är rödbrunt
(utan hvitt på pannan som hos vår nötskrika) och med svarta
streck framtill. Dess vingspegel är hvit, som hos vår art.
Då Reichenow i korthet beskref pekingensis, fäste han sig
i främsta rummet vid, att den hade hufvudet mera rödbrunt
än G. b. sinensis och att ryggen var tydligt gråare än
hufvudet. Då han förde den till bispecularis-gruppen, hade han
naturligtvis också sett, att det fanns blått äfven på armpennorna.
La Touche, som tydligen förbisett denna beskrifning, framhåller
dessutom, att pannan är streckad med svart ehuru mindre än
hos brandti och att spegeln innehåller både hvitt och
blåran-digt. Han påpekar vidare, att strupen är hvit som hos brandti.
Hos sinensis är den ibland något ljusare än den öfriga
undersidan, men ej direkt hvit.
Våra exemplar af pekingensis öfverensstämma med båda
dessa skildringar, men visa på samma gång en viss variation.
En har ryggen rent grå, en annan har den visserligen grå,
men med en rödbrun ton öfver det hela. Armpennornas
spegel är bildad af fem 1. sex pennor. På de tre yttre af dessa
är spegelpartiet mestadels hvitt, men vid basen finnes också
ett blårandigt parti, som sträcker sig m. 1. m. långt ut längs
spolen. De två följande äro svart blå-hvitbandade, hos en är
det äfven så med den följande armpennan, så att sex dylika
ingå i spegeln. Hos sistnämnda exemplar äro äfven de inre
handpennorna blåfläckiga på ytterfanet, som ofta hos sinensis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
