Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM FÅGELFAUNAN I NORRA KINA
267
Hos G. brandti sträcka sig handpennornas gtahvita kanter
ända till eller under täckarnas blåa fält, men hos G. b.
smensis finnes det vanligen ett rätt stort svart mellanrum mellan
dessa båda. Äfven i detta afseende är G. pekingensis på en
gång intermediär och variabel. Andra och tredje handpennans
hvita kant synes nämligen alltid, och ibland också den fjärdes
och femtes sträcka sig till handtäckarne, under det att oftast
de inres ej gå så långt.
Såsom Dr. Stresemann vänligen meddelat på min fråga
gäller variationen hos vingen äfven om de båda typexemplaren
till pekingensis, i det att hos det ena de tre yttre och hos det
andra fem armpennor deltaga i bildningen af den hvita
vingspegeln.
Dessa nordkinesiska nötskrikor utgöra sålunda ett
synnerligen sällsynt och intressant exempel på en öfvergång mellan
ej blott två former, utan rent af två formgrupper, hvilken
öfvergång blir desto mer i ögonen fallande, som den förstärkes
genom en ovanligt stark variation åt båda hållen. I vissa
afseenden äro förhållandena sådana, att man skulle kunna vara
böjd att antaga, att den nuvarande stammen af pekingensis
visserligen ej i nutiden äro bastarder mellan bispecularis och
brandti, men väl att den från början uppstått genom
bastardbildning mellan dessa båda utdifferentierade former.
Det intressanta i denna sak förhöjes i viss mån däraf, att
en nötskrika från Kwan Shan i östra Kansu (S), som är en
tydlig G. bispecularis-form med helt blårandig vingspegel utan
något hvitt, dock afviker från sinensis däri, att den har mera
vinrödbrunt hufvud (dock utan svarta fläckar framtill) och
dessutom en grå ton på ryggen, som är fullt tydligt afsatt från
hufvudets färg och lika utpräglad som hos vissa
pekingensis-exemplar. Här föreligger sålunda ännu ett förbindelseled.
Om det visar sig, att dessa nötskrikor i Kansu konstant ha
detta utseende, så att de bilda en geografisk ras, hvilket dock
ej kan utredas utan större material, blir förhållandet mera
kompliceradt och en bastarderingsteori mindre sannolik.
De hufvudsakligen i Afrikas och Asiens varma länder lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
