Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
EINAR LÖNNBERG
bröst kastanjerödbruna. Alla fjädrar äro spetsiga. Hönan
saknar tofs, men har den hvita halsfläcken och äfven hvit
strupe, ofvan är hon grå och brun med svarta fläckar och
blekt rostgula spolstreck, undertill mestadels sandfärgad med
svarta streck och fläckar. Kroppsstorleken är ungefär som
hos en orre, ehuru mera långsträckt och med korta vingar,
som hos tuppen mäta 21 cm., hos hönan ej fullt 20 cm. Denna
fasan är känd från nordvästra Kina och Mandschuriet. Andra
arter af samma släkte förekomma i olika trakter af
Himalajaländernas och det kinesiska väldets bergsskogar. Om deras
lefnadssätt synes ej mycket vara kändt. Den ofvan omnämnda
arten säges lefva i barrskogar och hufvudsakligen lifnära sig
af barrträdsfrön. Om detta är riktigt, så torde det dock först
vara sedan fröna fallit ur kottarne, som de kunna tjäna
pukras-fasanen till föda, ty dess näbb ser ut som en vanlig
höns-fågelsnäbb och kan ej tjäna till att taga ut frön ur kottar.
En annan pukrasfasan, som förekommer i de västra
Himalajabergen, säges lefva där från en höjd af omkring 3,300 m. till
trädgränsen och lifnära sig af knoppar, blad, frön och
insekter. Tuppens läte skrifver Hartert »kok-kok-pokráss», så att
det är tydligt, att fågelns namn härleder sig härifrån. På grund
at den nämnda förekomsten torde det vara härdiga fåglar, som
möjligen äfven skulle kunna finna sig till rätta i ett land
sådant som vårt, men man känner ännu för litet om dem för
att göra något bestämdt uttalande. Emellertid äro de utan
tvifvel värdefulla fåglar, och deras kött säges vara högre
skat-tadt för sin läckerhet än någon annan indisk fasans.
Från Shansi finnas vidare flera exemplar af den präktiga
öronfasanen Crossoptilon mantchuricum Swinh , som är
mycket större än den föregående och äfven betydligt större än en
vanlig fasan. Den har hufvudet ofvan och halsen svarta, bakåt
småningom öfvergående i den öfriga kroppens bruna.
Öfvergumpen gråhvit med långa fjädrar, hvilkas fan är plymformigt
upplöst. Detsamma gäller äfven om de båda mellersta
stjärtpennorna, som sträcka sig ut öfver och hänga ned öfver
spetsen på den vid basen grå, sedan svarta stjärten. Hufvudets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>