Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
LITTERATUR
till denna variation utan vidare accepterar namnet buteoides,
förefaller detta uttalande rätt inkonsekvent, då man har Sparrmans
tydliga bild att gå efter. Toppskarfvens namn påvisar förf. skola
vara Phalacrocorax aristotelis L., ty det användes af Linné redan
i andra upplagan af »Fauna Svecica» 1761, under det alt det
vanligen brukade artnamnet graculus ej nyttjades af densamme förr
än 1766. F. ö. hade Pontoppidan redan [763 efter »Fauna
Svecica» upptagit namnet »aristoteles». Då Linné uttryckligen säger,
att ifrågavarande fågel hade blott t2 stjärtpennor, är saken
alldeles klar. Namnen på småvadarne ha råkat i ett förfärligt virrvarr
på senare år. Att beckasinerna på grund af prioritetsrätten
hädanefter skola kallas Capella Frenzel, hvilket är r5 år äldre än
Galli-nago, må vara händt, emedan detta namn förut ej användts som
släktnamn för några vadare, men att hvad vi här i landet kalla
Tringa och sedan en tid fått heta Etolia, nu ånyo skall få namnet
Calidris, hvilket länge varit nyttjat för ett annat släkte, är ägnadt
att åstadkomma mycken förvirring liksom att kalla Tetanus för
Tringa, och det torde vara ovisst, om det öfver hufvud taget är
rätt. Rörande Schannings »Lyrnrus tetrix bjerkreimensis» uttalar
sig förf. på samma sätt som ref. förut, nämligen att det är en
half-albinistisk varietet av vanlig orre, som ej skulle ha erhållit ett
sådant namn. Detta är nu naturligtvis blott en liten axplockning af
sådana ämnen, som närmast angå oss här i landet, och
föreliggande »Nachtrag» innehåller ännu mycket mera af intresse för den,
som vill ägna sig åt studiet af den paläarktiska fågelfaunan.
E. L.
A. Bertelsen: Fuglene. i Umánaq Distrikt. Meddelelser om
Grönland LXII. B. Lunos Bogtrykkeri, København 1921.
Trots årtalet synes denna skrift vara nyss utkommen. Den
är ett af de många bevisen på, huru noggrant danskarne söka
utforska sitt arktiska koloniland. Förf. har redan 1903 börjat sina
resor inom det område, hvars fågelfauna han skildrar, och har
sedan 1905 varit bosat där, så att han har sålunda haft tillfälle att
skaffa sig en grundlig kunskap om sitt ämne, hvilket f ö. också
framgår af behandlingen. Af de påträffade 57 arterna äro 32
häckande. Landfåglarne bland dessa utgöras blott af 1 2 och af dem
äro 9 häckande. Årligen ses 2 arter (praktejder och prutgås) i
stort antal, men häcka ej. Återstående 23 arter äro blott
tillfälliga gäster. Det är ju rätt egendomligt, att fågellifvet verkligen
kan vara så rikt så högt mot norden,-där medeltemperaturen för
året är —6° C, och där polarnatten, d. v. s. den tid då solen ej
kommer öfver horisonten, är 65 dygn. Såsom ett exempel på,
under hvilka hårda förhållanden fåglarne här lefva, må citeras, att
förf. den 8/4 fick en kull korpägg och temperaturen var samma
dag —22° C. Förf. lämnar en mycket noggrann redogörelse för
de olika fåglarnes förekomst, och deras häckplatser äro utmärkta
på små kartor och t. o. m. det ungefärliga antalet häckande par
uppgifves. Vidare skildras deras lefnadssätt m. m. och äfven läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
