Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 IVAR ARWIDSSON
är emellertid säkert, och i fråga om vinterförråd har Nilsson och
efter honom Lilljeborg (1874) tydligen för vårt land ej någon annan
uppgift än den, att man våren 1844 vid Esperöd (östra Skåne) fann
ett bo på en hasselbuske och i detta bo 5 hasselnötter, som
antogos utgöra »återstoden af djurets vinterförråd». Förekomsten av
dessa nötter i resp. bo (tydligen ett sommarbo) synes mig ganska
gåtfull. I varje fall få de ej utan vidare tydas som något slags
vinterförråd, ja ej ens som något bevis för att mogna hasselnötter
ingå i hasselmusens föda.
Enbär, både blåa och gröna, ingå antagligen ofta i djurens
föda och tillgripas kanske särskilt under försommaren, sedan trädens
och buskarnas under vintern vilande knoppar utvecklats och innan
andra bär hunnit mogna. I detta sammanhang må följande
iakttagelse, som gjordes i slutet av augusti 1925 på två yngre fångna
hasselmöss, meddelas. I deras bur hade en mindre, men ganska
yvig enbuske insatts, medan djuren voro avlägsnade; då de ånyo
insattes i buren, avgåvo de ett visserligen svagt, men dock tydligt
ljud. Detta uppfattades av mig som ett svagt »joller» och av en
annan person som en »viskning»; i varje fall var det varken
pipande eller skärande (jfr ovan sid. 22). Vi uppfattade för övrigt
detsamma som uttryck för djurens välbehag, när de kommo i
beröring med enen. Det är den enda gång som jag hört de fångna
hasselmössen avge något dylikt ljud. Att de trivas i enbuskar
framgår bl. a. av den lätthet och villighet, med vilka de i fångenskap
klättra omkring i sådana. Bl. a. har jag en gång kunnat iakttaga
huru en hasselmus, som oupphörligen skattade nyinsatta, frukbärande
kråkriskvistar, sprang högt upp i enbusken (för övrigt alltid till
samma plats) och där förtärde varje bär.
Man anser i allmänhet, att djuren ej dricka i fångenskap, varken
vatten eller mjölk.’ Jag har upprepade gånger haft fullvuxna
sådana utan att bjuda dem något flytande; deras vattenbehov har då
huvudsakligen fyllts genom förtärande av äpplen. Yngre djur har
jag däremot aldrig hållit fångna, utan att de haft tillgång till
vatten ikring och på fuktiga tuvor, men dock aldrig sett dem dricka
med undantag av ett sjukt och något hopfallet djur, som i sept. 1925
sågs slicka på en våt jordtuva i sin bur. Märk i detta
sammanhang uppgiften ovan (sid. 22) om de drickande ungarna från
Billingen.
Till sist några ord om hasselmusens yngeltider i vårt land,
framför allt för att väcka intresse för fortsatta iakttagelser. Enligt
Nilsson iakttogos 1845 blinda ungar vid P^speröd (östra Skåne) "/?
’ Martin Schi.ott (cit. ovan sid. 33) anser sig dock ha fastställt, att
åtminstone fångna hasselmöss visa ett någorlunda stort behov att dricka, även
om de samtidigt bjudas »saftig näring»; några närmare enskildheter
meddelas ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
