- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
52

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 OLOF GYLLING

kroppens sidor och nedre delar med extremiteter och svans
rent svarta. Kalvens gulbruna färg mörknar under första året
och liknar därefter kons. Först i fjärde året är tjuren fullt
utfärgad. Alla djuren i hjorden voro av exakt samma färg och
jag fick veta att detta här i Pultawa överallt var normalt, om
ej godsägaren föredroge den söderut ensamt rådande
silvergråa stepprasfärgen, som tydligen blott var en urblekning av
den förra och till denna stod i samma förhållande som en
vit apelkastad häst till en brun sådan, vilket förorsakas av
den rödbruna pigmentfaktorns bortfallande. Anmärkningsvärt
var att den i hela Syd-Ukraina vid Svarta Havet levande
silvergråa rasens kalvar alltid föddes med samma bantenglika
rödgula färgdräkt som de mörkare, naturfärgade nordligare
djuren i Pultawa. Färgen hos pultavarasens djur var, om de,
här sällsyntare silvergråa frånräknas, likaså konstant och fast
utpräglad som hos vilken som helst vild djurart och gjorde
helt intrycket av en helt ursprunglig vildfärg, vilken, i likhet
med fallet hos de indiska ötáos-arterna först måste passera
ett skyddsfärgstadium för att sedan antaga den hos större,
försvarsdugliga, i hjordar levande djur vanligen rådande,
mörka färgen. Rasen var storväxt och högbent, med stort
huvud och långa horn, hos tjuren grova och ansatta i en
enkel båge, hos korna längre och smalare, i profil sett svagt
S-formigt, således näst den spanska stridstjurrasens bland
nutida nötraser i form mest lik de utmärkta bilder av uroxen
vi äga från dels assyriska reliefer och dels franska och
spanska grottmåln ingar.

Men medan hornen hos de senare såväl som hos den
spanska arenatjuren äro riktade framåt, bilda de hos den
ryska steppboskapen en rät eller trubbig vinkel mot
profil-linjen. I alla övriga formdetaljer såväl som i den betydande
kroppsstorleken, fullt jämförlig med den holländska
låglandsrasens, visar sig den ukrainska stepprasen vara den minst
ombildade uroxen. Och framför allt gäller detta om rasen i
Pultawa-provinsen, där det ända till för 30-40 år sedan så
primitiva, naturliga och hårda levnadssättet möjliggjort ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free