- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
53

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HURUDAN VAR UROXENS FÄRG? 53

bibehållande av vad jag måste betrakta som den nordliga
uroxens ursprungliga vildfärg.

En vild djurart, som en gång innehade området från
England till Peking, måste ju nödvändigt utbilda en mängd
lokalformer, avvikande i både storlek, form (såsom horntyp) och
färg. Detta är förhållandet med alla djurarter med så
vidsträckt utbredning, t. ex. räv, varg och kronhjort (med
inbe-räknande av wapitis och maraler). Beträffande uroxerasernas
färgvariation få vi väl i detta sammanhang begränsa oss till
det faktum, att ett fuktigt-varmt klimat ofta gynnar uppkomsten
av mörkt betonade färgmönster. Ända till krigsåren 1918-19
med dess massutrotning och export av inhemsk
>-mindrevärdig» boskap fanns i Småland en »primitiv» lànghornad nötras
med ett färgmönster av uroxtyp: kroppen svartbrun, huvudet,
halsens och bålens undersida och benen blanksvarta. Mellan
den gulvita ryggstrimman med fältet på korsryggen och den
mörka bålen en livligt rödbrun zon. Panna, ögonbenen och
öronens insidor ljust rödbruna. Som vi se samma färgdräkt
som hos pultawa-korna, men i något kraftigare, livligare
kontrastfärger. Hornen hos denna urgamla smålandsboskap
liknade uroxens och pultavarasens, gulgråvita med långa, svarta
spetsar. Har mig ej bekant om denna vackert färgade ras
ännu existerar1, av vilken jag hos en kronotorpare i Småland
år 1907 såg en hel liten besättning. Det vore dock ytterst
osannolikt. Samma vackra färg, men med, isynnerhet hos
korna ännu mera rödbrunt, såg jag som konstant karaktär
hos den på Tenerife levande (korthuvade) stepprasen. I
synnerhet korna kunde här ha nästan hela kroppen livligt
brunröd, blott mot huvudet, buken och benen mörknande till nästan
svart, medan det ljusa partiet på ryggen var rostgult, i mitten
rent vitt. Dessa övergångstyper leda oss fram till den i Farao
Sahure’s gravmonument från en av de äldsta dynastierna på
en frescomålning framställda vilda oxarna, till färgen röda och
försedda med ett vitt, sadelliknande ryggparti. Kännare så-

1 Ehuru jag erfarit, att enstaka kor ännu finnas kvar, men sannolikt ej
längre någon tjur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free