- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
54

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 OLOF GYLLING

som Hilzheimer, O. Antonius m. fi. anse, att denna bild avser
en av de afrikanska uroxraserna, vars rakare horn vi känna
från kult-oxen Apis’ horntyp, den långhornade
gammalegyptiska ras, som ännu kvarlever i inre Nordafrika, t. ex. hos
Wa-Tussi. Enligt O. Antonius m. fi. förf. upplevde denna
uroxe-art t. o. ni. det egyptiska Nya Riket (den semitiska
Hyksos-invasionen) och kvarlevde enl. Herodotus i Libyens
bergskogar ännu t. o. m. ett årtusende senare

Den i Norditalien förekommande storväxta och
långhornade longobardiska stepprasen synes, att döma av ett
trettiotal oxar jag hade tillfälle att se vid Cararras marmorbrott,
vara tämligen enhetligt färgad, gråaktigt rådjursfärgad, kanske
riktigare bantengfärgad, med ljusare ben och en antydning till
mörkare mönster, bl. a i ansiktet, jämte något ljusare
ryggstrimma. Då jag ej haft tillfälle jämföra flera, vågar jag intet
bestämt uttalande. Enligt traditionen infördes dessa djur i
Italien först i början av 600-talet, då den longobardiske
hertigen Agilulf mottog 500 st. i gåva av avarernas konung.
Skulle denna färg visa sig vara konstant, kunde detta låta
tänka sig vara ett arv från de södra steppernas uroxe1, som
möjligen i motsats till den nordliga kunde ha haft fördel av
bibehållen skyddsfärg i likhet med en del större antiloper,
t. ex. eland och andra.

De i Sverige välkända jerseykorna, små »gulblacka», med
framtill svartgråa, baktill gråvita ben och något mörkare nos
bakom den vita ringen kring mulen, äro snarare antilop- än
bantengfärgade. Deras färg kan snarast betraktas som ett
arv från det antilop-lika förstadiet före oxfamiljens uppkomst.
Deras färgmönster liknar nästan i detalj en mängd antilopers
i kalvstadiet, rörbockar, flera gazeller m. fi. Ehuru naturfärg
torde jerseyfärgen intet ha att göra med uroxens färgdräkt,
den är, som ofta hos dvärgraser, en juvenil karaktär i likhet
med bl a. även skallens form. Ett liknande exempel bland
dvärghundar är välkänt, dvärgterriern, vars färg ofta likrar
en månadsgammal schakalvalps. — Ett jämställt exempel er-

1 T. ex. den babyloniska »rimu», bibelns »reem». (Hiob.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1926/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free