Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
E. L.
endast kunde användas på det sättet, att djuret kunde fälla
sin underkäk ned och tillbaka ända till strupen. Båda dessa
nu nämnda rovdjur levde säkerligen i största utsträckning på
de stora lanttrögdjuren och behövde därför ej utveckla någon
snabbhet. Den kortnosiga björnen (Arctotherium) var ungefär
så stor som de nutida stora björnarna i Alaska. Det
ovannämnda jättelejonet har lämnat åtminstone 14 skallar till
museiskatterna. Dess byggnad angiver, att det var närmare släkt
med de amerikanska än med Gamla världens kattdjur, men
hade ungefär samma kroppsställning som ett lejon, ehuru det
var ofantligt mycket större.
Trögdjuren härstamma, i motsats tilf de omnämnda
rovdjuren från Sydamerika, varifrån de invandrat, sedan vid
miocentidens slut och under början av pliocentiden
landförbindelse över Panama med den nordamerikanska kontinenten
uppstått. De representeras av tre olika släkten,
jätte-lanttrög-djur (Mylodon), långkloiga jättetrögdjur (Megalonyx) och mindre
lanttrögdjur (Nothrotherium). Det första och sista av dessa
äro också kända som fossila från olika delar av Sydamerika.
Med avseende på sina tänder voro de så svagt utrustade, att
de ej med dem kunde bjuda rovdjuren något motstånd.
Däremot voro de på framfötterna väpnade med mycket stora klor,
som nog också kunde användas för försvarsändamål, och tillika
hade de en tjock hud, som ytterligare stärktes av tätt liggande
benbildningar i underhuden, varjämte de också täcktes av
långt grovt hår. (Bevis härför har man erhållit genom de
hudstycken med hår och benstycken, som på 1890-talet påträffades
i en grotta vid Ultima Esperanza i Patagonien, varifrån även
ett prov hemfördes till Sverige av Otto Nordenskjöld och
beskrevs av ref.) Sålunda torde dessa trögdjur nog såsom
fullvuxna kunnat försvara sig rätt bra även mot större
rovdjur, ehuru dessas tandbeväpning synes rent av tillpassad till
att kunna riva sönder den tjockaste hud.
Den bågpannade hästen, som fått detta namn, emedan dess
panna var starkt konvex, var den västligaste av de talrika
hästarter, som strövade omkring på de nordamerikanska slät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
