Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
LITTERATUR
dessa äro kända. I slutet på boken finnes en intressant översikt
över alla arternas förekomstsätt. Den deskriptiva delen av
innehållet är övervägande, men det skulle utan tvivel av många hälsats
med glädje, om mera utrymme kunde ha ägnats åt en skildring
av levnadssättet, som ju inom denna grupp erbjuder många
intressanta drag. Ekoxen säges i Danmark liksom hos oss vara
stadd i avtagande.
E. L.
Bertil Hanström: Våra sinnen och deras utveckling från djuren
till människan. »Natur och kultur» 53. Stockholm 1926.
Efter en utredning av begreppet sinnesorgan genomgår förf.
de olika typerna av sinnesorgan inom djurriket, i det han indelar
dem i fem grupper. Den första av dessa omfattar hudsinnesorganen,
som äro känsliga för och förmedla intryck av beröring och
teme-peratur. Han redogör först för dessa organ hos de lägre djuren
och sedan för de motsvarande hos de högre djuren och människan.
Den andra gruppen är de statiska organen, som förmedla intrycken
om jämvikt eller avvikelse därifrån. Härifrån är övergången till
hörselorganen naturlig, då de i viss mån kunna stå i samband med
de förra. Här liksom i föregående och följande kapitel beskrivas
de olika organens läge och det sätt, på vilket de fungera. Vid
behandlingen av denna sak diskuterar förf. också det svåra
problemet om, i vilken mån fiskarna kunna anses höra i vanlig
mening. Han framhåller, att »tron» på fiskarnas hörslelförmåga
sammanhänger med vissa fiskars förmåga att frambringa ljud. De
exempel härpå, som han anför, äro dock, såsom han själv även
synes anse, ej så särdeles övertygande. Däremot finnas i vissa
varmare hav, ehuru det ej tyckes vara så allmänt känt ens i
zoologiska kretsar, en mängd fiskar, som frambringa ljud under vattnet
och på sådant sätt, att man tycker det skulle vara högst
egendomligt, om dessa ljud ej av fiskarna själva kunde uppfattas. Rec.
kan av egen erfarenhet omnämna, att t. ex. i de västindiska
farvattnen och kring Floridakusten finnas sådana fiskar i stort antal.
Om man en stilla afton sitter t. ex. på en båtbrygga vid den
mexikanska viken, har man stor utsikt att få höra en hel del fiskläten.
De namn, under vilka många av dessa fiskar äro kända, häntyda
också på de ljud, som de frambringa. Man hör sålunda talas om
»grunt» (grymtare), »croaker» (kraxare), »drumfish», »grouper» o. s. v.1
Rörande kräldjuren yttrar förf., att de flesta äro stumma, och detta
är nog i stor utsträckning sant, om man bortser från väsningen,
som ormarna allmänt kunna åstadkomma, dock har detta uttalande
kanske ej så fullständig giltighet, som förf. synes antaga. Några
exempel för att visa detta anföras därför. Många geckoödlor kunna
frambringa ljud. En av de större bland dem, såsom t. ex. Gecko
verticillatus, kan t. o. m. höras på ett avstånd av hundra meter eller
mera, då han skriker fram sitt läte »to-ki», efter vilket han fått sitt
1 Dansken W. Sörensen har skrivit om ljudframbringande hos
sydamerikanska fiskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
