- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
92

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

0 2

SMÄRRE MEDDELANDEN

visshet, att gamla honan och två av ungarne dödats genom flykt
mot ledningen, under vilken de sedan upphittats. Boet hade de
rett i en vasskant på omkring 150 m. avstånd från min dåvarande
bostad vid Borensbergs glasbruk. Honan lade 7 ägg, och det blev
också 7 ungar. Redan från början märktes dock, att en av ungarne
var svagare än de andra, och han dog också efter ett par dagar.
De övriga sex växte dock och frodades ända tills några av dem
på omtalade sätt jämte sin moder omkommo.

Under den tid honan ruvade, var hanen härskare på strömmen.
Han tålte ej att någon rodde framåt strömmen, och badande körde
han utan förbarmande upp på land, och det fick gå fort för de ej
skulle bli nupna i benen eller slagna med vingarne. Detta gällde
ej blott småbarn utan även vuxna. Möjligen såg han i de nakna
kropparne rivaler, ty han var alldeles ursinnig. Då de som så
önskade ej fingo bada på sina vanliga ställen, togo de sig för att
bada vid sina bostäder, som delvis ligga alldeles vid strömmen,
men då höll han vakt där och lät sig ej skrämmas av något. Hans
fientlighet upptogs av alla på ett förståndigt sätt och med stor
munterhet, varför ingen vågade att kasta på honom eller på något
sätt skada honom. Sedan ungarne kläckts, tycktes hans stridshumör
falla och med en av föräldrarne på vardera sidan om ungarne
drog sig familjen gärna undan vid möte med roddare på den ej
så breda strömfåran.

Georg Hultner.

Nordiska vintergäster å Stockholms ström.

Under den strängare vinterperioden i januari—februari syntes
bland andra måsfåglar å Stockholms ström tre unga exemplar av
vittruten, Larus hyperboreus (förut: L. glaucas), vilket ju ej är så
märkligt, emedan yngre exemplar av denna art visa sig nästan
varje sträng vinter, men dessutom också en ung vitvingad trut,
Larus leucopierus. Den sistnämnda liknar till färgen mycket den
förra, men är mindre och har även relativt svagare näbb samt
längre vingar. När fågeln satt på isen vid Strömsborg, där jag såg
den, var detta mycket i ögonenfallande, emedan vingspetsarne sköto
ut långt förbi sjärten. Den vitvingade truten är västarktisk och
har sina huvudsakliga häckplatser utefter Grönlands kuster, ända
förbi 8i° 40’ nordlig bredd och västerut till Victoria Land och
Boothia-halvön. Om vintern flyttar den söderut till östra delarne
av Nordamerika samt Island, men en eller annan kommer längre
mot öster, så att man kan träffa den i västra Europa särskilt
Storbritannien och Norge, mera sällan hos oss, dock ha flera exemplar
tillvaratagits i olika delar av landet bl. a. även i Stockholm. Där
infångades för en del år sedan en gammal fågel (såsom även
omtalats i denna tidskrift) och levde länge på Skansen, där den
parade sig och fick ungar med en silltrut.

E. L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free