- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tjugoförsta årgången. 1926 /
94

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

SMÄRRE MEDDELANDEN

stora, att en förståsigpåare förklarade dem härröra från en »sibirisk
varg»(l), och under detta namn gick den sedan i pressen. Under
de följande dagarne sågs den sedan än här än där i trakten. Den
7 febr. beslöt ett antal av byamännen att söka oskadliggöra
honom, och han blev också ringad, men skymningen föll på, innan
någon fått honom inom skotthåll. Vargen rev sedan tre renar för
lappen Torkel Nilsson från O viken, som var på väg nedåt
Hudiksvall med sin hjord av 4—5 hundra renar från Storsjötjällen i
Härjedalen. Troligen har vargen följt efter denna renhjord från fjällen
och fortsatte därmed. Vid 7-tiden på morgonen den 12 febr. sågs
den av en timmerkörare vid byn Stensån i Ytterhogdal. Denne
var oväpnad på väg till sitt arbete och vände genast hästen och
varskodde männen i byn. Tre jägare väpnade sig med gevär och
körde med häst och släde i vargens spår. Efter en mils färd måste
de lämna hästen i byn Grubban, och en av dem, John Byström,
rände efter vargen på skidor, under det att de båda andra följde
till fots. Byström kunde dock ej hinna vargen bakifrån och gjorde
då efter omkring en mil i närheten av byn Getkölen en omväg
för att genskjuta honom. Han hann också upp till landsvägen
före vargen och fortsatte att löpa framåt vägen. Där passerade
han ett par kolkörare, som sade sig ha sett vargen bakom sig.
Byström fortsatte emellertid framåt, men då han hunnit en bit fick
han höra kolkörarne ropa och strax därefter kom vargen springande
på vägen med god fart. Hållet var väl långt och först med tredje
skottet ur sin Winchester lyckades Byström såra honom, så att han
blödande kastade åt sidan och släpade sig inåt skogskanten, där
en kula genom huvudet ändade hans bana. Platsen där han sköts
heter Trolltjärnshåckeln och ligger 6 à 7 kilometer från Ramsjö
kyrka.

Det var en stor kraftig hanvarg och vägde enligt Hr Strömer
40 kilo. Kroppslängden var 121 cm., svanslängden utan hår 41
cm., med hår 49 cm. Höjden över manken till framfötternas
klospetsar var 85 cm. Sålunda var han ovanligt hög, men kanske ej
fullt så lång i kroppen, som en varg kan bli.

I början av mars erhölls genom Jägmästare Uno Tillys
vänliga bemedling ännu en stor varghane till Riksmuseet, denna gång
från Jokkmokk, och Jägmästare Tilly har lämnat följande
meddelande om, huru den blev dräpt.

»Torsdagen den 4 mars på aftonen anträffade Nils Kuorak
nygångna vargspår på s. k. Dödholmen i Stora Lulevattnet.
Vargspåren ledde norrut mot Gällivare sockengräns. Nils Kuorak hade
i sällskap Petter Olof Nilsson Rimpi. Båda begåvo sig till
Ålloluokta lappby och uppbådade Pavva Rimpi, Hans Petter Rimpi,
Ivar Mattsson Rimpi och Lars Kuorak, och upptogo dessa
personer jämte Nils Kuorak förföljandet tidigt på morgonen fredagen
den 5 mars. Vargen hade vänt från norra sidan mot Ålloluokta
by, gått efter vintervägen till Storholmen och därifrån till
Storholmens sommarvisten vid Kallakluokta och inåt Parenäive, där
han alltjämt förföljd av lapparna buktade kring berget. På natten
mot lördagen var skidföret dåligt genom blidväder och regn, var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 15:37:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1926/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free